Starkt stöd för internationell klimaträttvisa visar studie
Omkring åtta av tio i Sverige stödjer att rika länder ska hjälpa fattiga länder att hantera klimatförändringar. De flesta anser också att man själv har ett individuellt ansvar att agera. Det visar en studie om människors åsikter om olika rättviseprinciper i klimatfrågan.
Studien bygger på en webbenkät med 680 personer i Sverige, genomförd i november 2022. Forskarna undersökte hur deltagarna såg på klimatansvar mellan länder och på individers skyldighet att agera, samt hur svaren hängde samman med bland annat klimatoro.
Förutom ett starkt stöd för klimathjälp till fattigare länder ansåg de flesta, 63 procent, att de själva hade ett eget moraliskt ansvar att minska utsläpp.
Endast omkring 15 procent anser att ekonomisk utveckling är ett giltigt skäl att slippa dra ned på utsläppen. Detta gällde för Sverige och andra rika länder, såväl som för mindre utvecklade länder.
Samtidigt som det fanns ett starkt stöd för internationell klimaträttvisa, var det betydligt färre som ansåg att Sverige bör erbjuda asyl till människor som tvingats lämna sina hem på grund av klimatförändringar. En knapp tredjedel stödde detta förslag.
– Dels tror jag det handlar om att man går från en generell nivå om att rika och stora utsläppare bör hjälpa fattiga länder, till att det blir mer specifikt om både vem som ska hjälpa och hur det ska gå till. Då blir det naturligt att spridningen i svaren ökar. Människor har helt enkelt skilda åsikter om hur hjälpen ska gå till, säger Kirsti Jylhä, forskare i klimatpsykologi och huvudförfattare till studien.
Klimatoro var en faktor som påverkade stödet för både internationell klimaträttvisa samt individens ansvar. Framför allt oro för andras skull. De som oroade sig för människor i andra länder, för djur och för framtida generationer, tenderade också att stödja rättviseprinciperna mer. Oro för sig själv hade inte lika starkt samband med ökat stöd.
Stödet för internationella rättviseprinciper tycktes även öka med ålder.
– Det var lite överraskande att ålder hade samband med starkare stöd. Intressant med tanke på att bilden ofta är att unga bryr sig mer om klimatfrågan än äldre. Men de flesta människor bryr sig om klimatförändringar, och det är möjligt att sambandet med ålder beror på vilka aspekter av klimatfrågan det handlar om, säger Kirsti Jylhä.
Eftersom klimatfrågan i stor utsträckning handlar om vem som ska betala, för vad och varför, är rättvisefrågor centrala. Till exempel bygger förslag om koldioxidskatt på en princip som kallas ”polluter pays principle” som anger att utsläppens kostnader och skador ska betalas av den som släpper ut. Förslaget om klimathjälp från rika till fattiga länder, bygger på principen om ”ability to pay”: att de som har resurserna att betala, är de som ska betala. Det bygger även på ”beneficiary principle”: att rika länder som i vissa fall inte står för så stor del av utsläppen i dag, ändå historiskt har dragit nytta av och utvecklats tack vare historiskt höga utsläpp och därför har ett ansvar att bära kostnaderna för minskade utsläpp och klimatanpassningar.
Givet det starka stödet för rättviseprinciper kan dessa möjligen vara ett viktigt verktyg för att kommunicera kring klimatåtgärder, menar forskarna.
– Det kan vara bra att diskutera mer explicit om vilka principer olika förslag grundar sig på. Att ta in rättvisa och rättviseprinciper handlar också om att förstå de som motsätter sig klimatåtgärder, eftersom motstånd ofta handlar om en uppfattning om att åtgärder är orättvisa och drabbar vissa mer än andra, säger Kirsti Jylhä.
Studien ”Perceptions and underpinnings of climate justice demands: investigating the public’s conception of international and individual-level duties” är publicerad i Frontiers in Psychology och är gjord av Kirsti M. Jylhä, Göran Duus-Otterström och Krister Bykvist.
