Är färre människor en katastrof eller en välsignelse?
Globala födelsetal sjunker och befolkningstoppen kan nås redan år 2064. Men vad innebär det egentligen att antalet människor blir färre? I en ny analys visar filosofen Tim Campbell att frågan rymmer en enorm moralisk osäkerhet: ingen kan i dagsläget veta om en sjunkande befolkning är bra eller dåligt.
Analysen är ett svar på filosofen Victor Kumars artikel “The Vanishing of Youth”, som förespråkar "progressiv pronatalism" – att stater bör stimulera barnafödande med exempelvis subventionerad barnomsorg för att undvika ekonomisk och kulturell stagnation. Kumar menar att en sjunkande befolkning betyder att “ungdomen” som social kraft med allt vad det innebär i form av nya idéer, ekonomisk tillväxt, moralisk och social utveckling, innovation och dynamism, försvagas, vilket gör världen sämre.
Campbell tar i sitt svar på Kumar inte ställning till om färre människor faktiskt är dåligt, eller bra, utan lyfter i stället fram några skäl till varför vi bör vara osäkra kring detta. Han överväger två scenarion - en krympande värld fram till 2200 och en där befolkningen stabiliseras runt tio miljarder människor.
För det första påpekar Campbell att tillväxt och innovation endast är instrumentella värden – de är endast bra i den mening de bidrar till ökat välmående. Det är det potentiella välmåendet i de båda scenarierna som vi måste bedöma.
Och här lyfter Campbell fram två tunga faktorer som talar för att en mindre befolkning faktiskt kan vara något positivt:
- Minskat djurlidande: Färre människor ger lägre efterfrågan på kött. Det innebär att miljarder färre kycklingar och andra djur föds in i ett liv av rent lidande i det industriella jordbruket. Detta minskade lidande kan väga tyngre än den ökade mängden välbefinnande som kommer med fler människor.
- Säkrare teknikutveckling: Mänskligheten är historiskt sett bättre på att uppfinna farlig teknik (som kärnvapen och syntetisk biologi) än på att hantera riskerna. Teknologisk utveckling har skapat existentiella risker för mänskligheten, vilket kan orsaka förlusten av all framtida välmående om det går riktigt illa. En demografisk inbromsning som saktar ner innovationstakten kan ge oss välbehövlig tid att skapa skyddsmekanismer mot existentiella hot, vilket kan vara enorm värdefullt.
Eftersom det idag råder stor osäkerhet kring hur vi ska väga mänsklig lycka mot djurs lidande, och hur välfärden som tekniken skapar ska vägas mot dess risk, förblir frågan om värdet av en krympande eller växande befolkning, helt öppen, resonerar Tim Campbell.
Läs hela hans artikel på Pea Soup: Tim Campbell on ‘The Vanishing of Youth’
