Myt att klimatoro förlamar oss
En vanlig uppfattning i klimatdebatten är att människor inte bör göras för oroliga. Om riskerna beskrivs för allvarligt, lyder argumentet, kan mottagarna stänga av, tappa hoppet eller bli handlingsförlamade. Men enligt Gustaf Arrhenius, vd för Institutet för framtidsstudier och professor i praktisk filosofi, är stödet svagt för att detta skulle stämma.
I senaste avsnittet av Klotet i P1 medverkar Gustaf Arrhenius i ett samtal om klimat, oro och engagemang. Han lyfter bland annat en ny studie vid Institutet för framtidsstudier, där forskare undersökt sambandet mellan klimatoro och stöd för klimatåtgärder.
– I en studie vi nyligen gjorde, med omkring 15 000 personer i 70 länder, såg vi tvärtom att stödet för klimatåtgärder ökar ju mer orolig man är. Det gällde i alla länder. Det finns studier som visar att oro kan leda till passivitet om människor inte tror att det finns några vägar framåt. Men i grunden ser vi att ju mer oroliga människor är, desto mer villiga är de att stödja klimatpolitik och åtgärder, säger Gustaf Arrhenius.
Han betonar samtidigt att oro behöver kombineras med information om vad som går att göra. I klimatfrågan finns det, enligt Arrhenius, många möjliga vägar framåt. Slutsatsen är därför att klimatkommunikation inte ska undvika allvar, utan snarare att den bör vara saklig om riskerna och tydlig med möjliga åtgärder.
Att klimatkommunikation och även FNs klimatpanel IPCC historiskt har tonat ned riskerna är därför ett misstag enligt Gustaf Arrhenius.
– IPCC har inte framhållit de små men signifikanta riskerna för katastrofer tillräckligt. Det är risker där kanske hela mänskligheten går under. Att tona ned detta är fullkomligt irrationellt jämfört med hur vi gör i andra situationer. Det är till exempel osannolikt att ditt hus brinner ned - men ändå köper du en brandförsäkring. Så borde vi resonera också om klimatkrisen, säger Gustaf Arrhenius.
