Tyllström på DN Debatt: ”Lokalpolitiker ska också granskas för korruption”
Det förekommer att politiker på lokal och regional nivå säljer sina politiska kunskaper på marknaden för pr-konsulttjänster. På riksnivå finns regleringar kring när politiker går över till pr-branschen. På lokal nivå finns inte motsvarande regler, trots att politiker i regioner och kommuner hanterar gigantiska summor skattepengar. Anna Tyllström, organisationsforskare vid Institutet för framtidsstudier skriver i dag på DN debatt om dessa brister och ger förslag på åtgärder.
Genom pr-konsulttjänster får företagskunder hjälp med opinionspåverkan och direkta politikerkontakter. Kontakter som kan sätta människors tilltro till det politiska systemet i gungning. Anna Tyllström, organisationsforskare på Institutet för framtidsstudier forskar om pr, politik och lobbyism och efterlyser regleringar av lokalpolitikers kontakter med näringslivet. Hon skriver:
"Frånvaron av regler är oförsvarbar också ur ett demokratiskt perspektiv. Sveriges befolkning har en grundlagsskyddad rätt till saklighet och opartiskhet från alla utövare av offentlig förvaltning. En demokratisk grundprincip är således att de som ansvarar för offentlig verksamhet inte samtidigt kan vara avlönade av företag som säljer varor eller tjänster till samma verksamhet. Blotta misstanken om att en enskild skulle få otillbörligt gynnande, att skattepengar skulle användas felaktigt, eller att det offentligas förtroende skulle skadas är därför oerhört allvarlig. Om en kommunpolitiker skulle utforma underlag till offentlig upphandling på ett sätt som gynnar en av hens hemliga pr-kunder riskerar alla dessa skador att uppstå. En hög politisk tillit, det vill säga väljares tilltro till att det offentliga agerar i deras intresse, är avgörande för att stävja den utveckling mot politikerförakt, polarisering och populism som redan i dag är ett betydande hot mot demokratin.
Jag föreslår därför tre åtgärder för att öka transparensen i gråzonen mellan politik och påverkansbransch:
1.Reglera övergångarna på regional nivå. Regionerna styrs av drygt 4 500 folkvalda, varav 340 är arvoderade. Ett sätt att värna deras oväld är att utöka den lagstiftning som finns på riksnivå. En annan väg är självreglering. Flera regionråd har själva efterlyst riktlinjer från branschorganisationen SKR, och i frånvaro av sådana riktlinjer kunde enskilda regioner gå i bräschen och själva inrätta karensnämnder.
2.Öka transparensen på kommunal nivå. Att med tvingande lagstiftning reglera den kommunala nivån – med knappt 36 000 förtroendevalda varav 1 400 arvoderade – vore önskvärt, men kräver eftertanke. Kommunalpolitiken förlitar sig på fritidspolitiker som behöver förvärvsarbeta, och fördelarna med tvingande regler skulle behöva vägas mot riskerna i arbetsbelastning och rekrytering, särskilt för små kommuner.
Ett alternativ är kommunala uppförandekoder som stipulerar att förtroendevalda antingen öppet måste deklarera vilka kommersiella aktörer de har konsultuppdrag åt, alternativt ”jäva ut sig” enligt rådande jävslagstiftning. Sådana uppförandekoder kunde tas fram centralt på branschnivå (SKR) eller av enskilda kommuner.
3.Utöka karantänsprövning till att omfatta politiskt tillsatta tjänstemän. I regeringskansli och riksdag finns runt 200 politiskt tillsatta tjänstemän, i regioner och landsting ytterligare 800. Min egen tidigare forskning visar att denna bredare grupp står för en stor del av överföringen av färsk politisk kompetens till näringslivet. De är långt fler än de förtroendevalda, men har liknande kunnande och nätverk, och är därmed mycket attraktiva för pr-branschen."
Läs hela artikeln på DN Debatt: ”Lokalpolitiker ska också granskas för korruption”
