Spelteoretikern om vardagens alla spel
Vardagen är fylld av situationer som skulle kunna beskrivas som spel. Sopar du rent i tvättstugan när du har tvättid eller hoppas du att någon annan gör jobbet efter dig? Ska du vara hård, eller kompromissvillig i dina löneanspråk på nya jobbet?
- Varje gång någon gör något som har konsekvenser för en annan part, kan det i princip beskrivas som ett spel, säger Erik Mohlin, spelteoretiker och forskare vid IFFS, i podden Idéer som förändrar världen av Nobelprismuseet.
Det kanske mest kända tankeexperimentet inom spelteori kallas "fångarnas dilemma". I exemplet har polisen gripit två brottslingar som tillsammans genomfört ett brott, och de båda förhörs i separata rum. De står nu inför samma val: skvallra, eller hålla tyst. I exemplet får båda sex månaders fängelse om de håller tyst. Om båda skvallrar får de vardera två år. Men om bara en håller tyst, medan den andre skvallrar, får den som håller tyst tio år, och den som skvallrar går helt fri. Jämvikten i spelet, alltså det mest rationella för båda då de inte vet hur den andre kommer att agera, är att att skvallra. Det ger två år eller frihet. Att hålla tyst - sex månader eller tio år.
I grunden handlar experimentet inte specifikt om fångar, utan om att visa att samarbete ger det bästa utfallet, men att det samtidigt inte är det mest rationella att göra när vi inte vet eller litar på vad andra kommer att göra. Att det just heter fångarnas dilemma beror på att det första exemplet just handlade om två fångar, men liknande spel pågår hela tiden i samhället överallt.
- Det är väl den enklaste lilla artificiella situation man kan koka ihop som speglar spänningen mellan det egna intresset och det samhälleliga intresset. Och därmed någonting som samhällsvetare och filosofer har funderat på jättelänge. Hur ska man få folk att bidra till det gemensamma goda? Filosofen David Hume, skrev på 1700-talet till exempel om bönder som hjälper varandra med skörden och spekulerade i varför gör de det här fast de skulle kunna låta bli. Hans förklaring är att de förutser att det här inte är enda gången de kommer att interagera - vi kommer behöva bärga skörden flera gånger. Och om inte jag gör ett gott jobb nu så kanske du slutar hjälpa mig och då blir det dåligt för mig nästa år. Så spelet förändras om man spelar det flera gånger. Just den här kontrasen är fascinerande. Om vi spelar en gång och vår drivkraft är att göra så lite som möjligt, då går det inte att hitta en lösning, men så fort det blir ett upprepat spel öppnas nya möjligheter upp, säger Erik Mohlin till podden Idéer som förändrar världen av Nobelprismuseet.
Lyssna på hela avsnittet "Allt är ett spel" med Erik Mohlin.
