Hoppa till innehållet

Det förarlösa samhället - om en framtid med självkörande bilar

Det är lätt att få uppfattningen att vi inom bara några år kommer att få se självkörande bilar cirkla omkring med passagerare som äter, sover, jobbar, allt utom att faktiskt köra. Tidshorisonter som nämnts är fem år, tio år, femton år. När detta händer kommer luften att bli renare, vi kommer få mer utrymme i städerna utan parkeringsplatser, färre kommer att dö eller skadas i trafikolyckor och miljöpåverkan kommer att minska. Men hur rimligt är ett sådant scenario?

I september höll vi tillsammans med Vetenskapsrådet ett seminarium på temat för att försöka förstå vad vi egentligen kan förvänta oss, och få en uppfattning om hur de hinder ser ut som kan stå i vägen för att den tekniska utvecklingen ska kunna nå sin potential.

Det som står klart är att vissa delar av den tekniska utvecklingen har kommit riktigt långt, medan andra har långt, mycket långt kvar. Dessutom bygger ovanstående vision på antaganden om att förarlösa bilar går på el, ägs kollektivt och kan dela data i realtid. Varje sådant antagande visar sig tämligen vanskligt och långt ifrån självklart.

På seminariet deltog Albin Engholm från KTH, Karim Jebari från Institutet för Framtidsstudier, Jens Holm som är miljöpolitisk talesperson för Vänsterpartiet, Carl Zeidlitz som är trafiksäkerhetsansvarig på Motormännens Riksförbund och Mattias Goldman, vd för tankesmedjan Fores med 2030-sekretariatet.

 

Här kan du också lyssna på första delen av en intervju som gjordes med Albin och Karim direkt efter seminariet:

Vill du veta mer om förarlösa bilar så håll utkik efter vårt nästan nyhetsbrev Framtider som kommer att ha detta som tema. Om du inte redan prenumererar, gör det här.