"Britterna tolererar nästan allt - men inte dåligt uppförande vid matbordet"
Här skriver Pontus Strimling, professor i analytisk sociologi vid IFFS om studien Global Study of Everyday Norms. 25 000 personer i 75 länder bedömde hur acceptabla femton vardagliga beteenden är i tio olika situationer, på en skala från 1 (ytterst olämpligt) till 6 (ytterst lämpligt). Här berättar han specifikt om normer i Storbritannien inför en intervju med BBC.
Några områden där Storbritannien sticker ut
Av alla 75 länder är Storbritannien mest tillåtande när det gäller att kyssas på fest (5,3 av 6 – före Danmark och Sverige, med Frankrike långt efter på plats 28 och USA på plats 37), att småprata på fest och att gå på gatan med hörlurar. Landet ligger bland de fem mest tillåtande när det gäller att svära på fest, äta på bussen och skratta på bussen. Sammantaget hamnar Storbritannien på plats 18 av 75 i fråga om tillåtande attityder: liberalt, men inte på nordisk nivå. Finland ligger först, Rwanda sist.
Men det finns gränser. Storbritannien hör till världens strängaste länder när det gäller att gräla under en anställningsintervju, skrika på en begravning och – det som förvånade mig – ha hörlurar på sig på restaurang. Britterna tolererar nästan allt som hör till socialt umgänge, men inte dåligt uppförande vid matbordet eller vid graven.
Särskilt om bussen
På bussen framträder det brittiska mönstret som tydligast. Storbritannien ligger bland världens tio mest tillåtande länder när det gäller att äta, prata, skratta, använda telefonen, flirta och svära på bussen. Men två beteenden placerar landet långt under det globala genomsnittet: att pruta (plats 50 av 75) och framför allt att sjunga (plats 61). Du får äta, skratta, svära och till och med flirta på buss, men du får inte sjunga.
Vad säger detta om Storbritannien i stort
Det underliggande mönstret är detsamma som vi ser i alla liberala, individualistiska länder. De är generellt mer tillåtande eftersom de lägger större vikt vid personlig frihet. De bryr sig mindre om beteenden som bara är vulgära – att svära eller kyssas – eftersom renhet är mindre viktigt för dem. Men de är strängare än världsgenomsnittet när det gäller beteenden som får konsekvenser för andra: oväsen, störningar och respektlöshet. Att sjunga på bussen är harmlöst för den som sjunger men påfrestande för alla andra, vilket är precis den typ av beteende som ett liberalt samhälle ogillar.
Det förklarar också ett annat brittiskt drag: svaret på frågan ”är det här acceptabelt?” är mycket ofta ”det beror på var du är”. I Storbritannien varierar bedömningen av samma beteende mer mellan olika situationer än i 59 av de 75 länderna. Att lyssna på musik i hörlurar får 5,7 poäng av 6 på gatan och 1,6 under en anställningsintervju; att prata får 5,9 på fest och 2,2 på bio. I strängare länder förändras omdömet betydligt mindre mellan olika platser – ett beteende är helt enkelt fel eller helt okej, oavsett var det förekommer. Liberala länder, däribland Storbritannien, bedömer situationen snarare än handlingen.
Samma moraliska prioriteringar förutsäger också ett lands syn på de stora frågorna. Den enda dimension som förklarar 57 procent av skillnaderna i vardagsnormer mellan länder förutsäger också attityder till homosexualitet, skilsmässa och abort. Det är därför ett land som har en tillåtande inställning till homosexualitet tenderar att ha en sträng inställning till att vara högljudd. Dimensionen förutsäger också förändringens riktning: världen över rör sig normerna mot sådant som kan försvaras med hänvisning till rättvisa, frihet och att inte orsaka skada.
Hur Storbritannien har förändrats
Vi har brittiska data från både 2000–2003 och 2023–2024 och kan därför se förändringen över tjugo år. Den globala trenden är liten men konsekvent: samhällen har blivit något mer tillåtande överlag, mer tillåtande när det gäller sådant som inte stör någon (att äta, gråta, ha hörlurar och läsa tidningen) och strängare när det gäller sådant som stör andra (att gräla, flirta och skratta högt). Storbritannien följer det mönstret, med en avvikelse: medan världen som helhet blev något mer tillåtande blev Storbritannien något mindre tillåtande.
På bussen har Storbritannien sammantaget blivit mindre tillåtande – förändringen mot strängare normer gick dubbelt så snabbt där som i världen i stort. Det som är mer acceptabelt nu än 2001 är att lyssna på musik i hörlurar (den största ökningen), gråta och läsa tidningen. Synen på att äta på bussen är oförändrad, liksom synen på att prata och svära. Mindre acceptabelt har det blivit att sjunga och pruta (båda föll kraftigt, från neutralt till tydligt olämpligt), följt av att gräla, flirta, kyssas och skratta högt. Storbritanniens bottenplacering när det gäller att sjunga på bussen är alltså inte ett gammalt nationellt särdrag. År 2001 var britterna likgiltiga inför det.
Kort sagt: under tjugo år har britterna blivit mer tillåtande när det gäller sådant som inte stör någon och mindre tillåtande när det gäller sådant som stör andra.
