Vad får oss att vilja försvara samhället?
Vad får oss att ställa upp för varandra – och ytterst försvara vårt samhälle? Erik Mohlin, forskare i spelteori vid Institutet för framtidsstudier och Försvarshögskolan, samtalar här med Emilia Engblad på Armémuseum om pliktkänsla, rättvisa och tillit. Samtalet är en del av seminarieserien Brännpunkt som arrangeras av Armémuseum tillsammans med IFFS. Lyssna på hela seminariet som podcast eller läs en bearbetad och förkortad transkription av samtalet här nedan.
Emilia Engblad (EE): Vad får oss att ställa upp för varandra?
Erik Mohlin (EM): Samarbete innebär att jag gör en uppoffring för att det ska bli bra för dig eller andra, och att du kanske gör motsvarande för mig. Vi överkommer vårt omedelbara egenintresse för att skapa en kollektiv nyttighet. Det kan vara ett nationellt försvar eller ett lagarbete på jobbet.
En drivkraft är pliktkänsla: en inlärd norm om att jag borde hjälpa till. Men vi vill också framstå som pålitliga, bli omtyckta och upprätthålla goda relationer. Dessutom finns formella straff och belöningar. Vi har både inre och yttre drivkrafter.
EE: Vad vet vi om kopplingen till försvarsvilja?
EM: Vi vet en hel del om samarbete och vad som får oss att samarbeta i små sammanhang. Men exakt vilka personlighetsdrag eller vilken pliktinriktning som gör oss beredda att försvara landet vet vi inte så mycket om.
Moderna, individualistiska och materiellt rika länder tenderar att ha lägre försvarsvilja. Skandinavien och Baltikum är undantag. En möjlig förklaring är närheten till ett hot. Försvarsviljan beror på många saker, men både närvaron av ett hot och upplevelsen av ett legitimt samhälle som man vill försvara bidrar.
Vi kan däremot inte veta om den vilja som människor uttrycker leder till handling. Ett grundläggande problem är att man gärna vill framstå som god när man svarar på enkäter. Av etiska och praktiska skäl kan vi inte ge någon ett vapen och säga: ”Du sa att du ville försvara landet, i väg med dig”, för att få ett robust mått på det.
EE: Hur samspelar pliktkänsla, rättvisa och lagstiftning?
EM: Sociala plikter reglerar vad jag har rätt att kräva av dig och vad du har rätt att kräva av mig. Plikt är ett sätt att upprätthålla vår idé om rättvisa genom samvetet. Forskningen tyder på att flera saker påverkar om vi lever upp till en plikt: vad jag själv tycker att man bör göra, vad jag tror att andra tycker att man bör göra och vad jag tror att andra faktiskt gör. Det räcker alltså inte att bara se till min egen övertygelse.
Formella regler och pliktkänsla kan komplettera varandra. Lagstiftning skickar en signal som kan vara normgivande. Om det fungerar beror på om lagen framstår som legitim. När en majoritet uppfattar försvarsplikten som legitim och god kan lagstiftningen möjligen förstärka den upplevda plikten.
EE: Vilken betydelse har demokratisk delaktighet?
EM: Det är rimligt att tro att jag är mer benägen att göra uppoffringar om jag uppfattar mig som delaktig, bland annat genom demokratiska rättigheter. Om samhället tillgodoser mina intressen verkar det rimligt att jag är beredd att tillgodose samhällets.
Det finns också experiment där en grupp får välja om de ska betala till en gemensam pott. Pengarna dubbleras och delas mellan deltagarna. Samarbetet fungerar mycket bättre när deltagarna själva får bestämma reglerna, till exempel hur pengarna ska fördelas eller vilka straff som ska gälla om man inte bidrar. Sådana små experiment fångar något av kärnan i demokratiskt beslutsfattande.
Om människor däremot uppfattar att deras rättigheter kränks och samhällskontraktet rivs isär vill de förmodligen inte försvara det samhälle som manifesterar kontraktet.
EE: Hur hänger tillit och försvarsvilja ihop?
EM: Vi vet inte så mycket om det direkta sambandet, men länder med hög tillit har också hög försvarsvilja. Det kan finnas gemensamma bakomliggande faktorer, som upplevelsen av att samhället fungerar och är legitimt, och äldre kulturella förhållanden.
Det finns forskare som menar att tilliten förstärks av att människor upplever att samhällets beslutsprocesser är rättvisa. Det verkar rimligt, men man ska inte överdriva hur starkt det kausala stödet är.
Ibland låter det som att Sverige håller på att förlora sin tillit. Några studier tyder på en viss nedgång, men det dominerande intrycket är att tilliten är mycket stabil över tid. Den stabiliteten väcker också frågor om hur mycket tilliten kan förklara när annat i samhället förändras. Jag tror att tillit är viktigt, men kanske har vi inte hittat det bästa sättet att mäta den än.
EE: Kan pliktkänsla också vara problematisk?
EM: Pliktkänsla handlar om i vilken grad man lever upp till plikter. Vad plikten innehåller är en annan sak. Samarbete om något bra är positivt, men samarbete om att begå folkmord är det inte. Räkna med att ryska soldater kan tycka att de gör rätt och upplever att de lever upp till soldatideal lika mycket som ukrainska soldater. Människor vill gärna tro, och skapar sig en förståelse av, att det de gör är legitimt och rätt.
EE: Hur kan man göra försvarsviljan mer konkret?
EM: Jag tror inte att man måste tycka om alla människor man försvarar. Man kan känna förpliktelser gentemot en föreställd gemenskap, ett institutionellt ramverk eller en civil kultur. Samtidigt tror jag att man bör bryta ner försvarsviljan i konkreta saker. Är du beredd att hjälpa till att rensa skyddsrummet i din bostadsrättsförening? Är du beredd att gå en kurs i hjärt-lungräddning?
Frågan om man är beredd att dö eller strida för sitt land framkallar lätt en bild av en frontlinje. Det är svårt att greppa. Att ha vatten hemma eller hjälpa till med skyddsrummet är mer konkret. Det är också mycket lättare att samarbeta i små grupper, där man kan prata med dem som man ska göra något tillsammans med, än att forma en abstrakt solidaritet med hela Sverige.
