Forskare

Katharina Berndt Rasmussen

Telefon: 08-402 12 00

Katharina Berndt Rasmussen

Fil. dr. i filosofi

Jag försvarade min avhandling, Democracy and the Common Good: A Study of the Weighted Majority Rule, vid Stockholms universitets filosofiska institution i september 2013. I avhandlingen undersöker jag en demokratisk beslutsregel som kallas för den viktade majoritetsregeln. Denna ersätter den sedvanliga egalitära idén om “en person, en röst per beslut” med proportionalitetsidén att “en persons antal röster i ett beslut står i proportion till hur mycket som står på spel för henne i beslutet”. Undersökningen visar att den viktade majoritetsregelns utfall maximerar det allmänna bästa, i enlighet med ett antal normativa kriterier för detta, även under allt mindre strikta antaganden om antalet beslutsalternativ, om antalet väljare, om väljarnas kompetens och deras motivation. Avhandlingen tilldelades Högskoleföreningens pris för bästa avhandling 2013 inom humaniora.

I min forskning fokuserar jag främst på moralfilosofiska, politisk-, och feministisk-filosofiska frågor. I min nuvarande forskning vidareutvecklar jag dels idéer från avhandlingen, inom ramen för ett av institutets nya forskningsteman, Demokrati för det 21:a århundradet. Dels är jag även involverad i forskningstemat Diskriminering, sexism och rasism, där vi försöker förstå vilken roll implicita attityder och föreställningar spelar för vårt tänkande och handlande. Här intresserar jag mig mest för moralfilosofiska frågor som exempelvis: Kan handlingar utifrån implicita attityder och föreställningar överhuvudtaget förstås som diskriminering? Kan vi hållas moraliskt ansvariga för våra implicita attityder och föreställningar, eller för våra handlingar grundade i dessa? Vad (om något) får och bör vi göra åt dessa handlingar och deras grunder?

Mitt projekt Skada och diskriminering undersöker vilken roll skadebegreppet har när vi talar om diskriminering. Ofta definieras diskriminering just i termer av att en individ eller grupp får det sämre, dvs. skadas i en mening. Är det just detta som gör diskriminering orättvist eller moraliskt fel? Finns det en förståelse av skada som kan hjälpa oss hitta intuitivt rimliga svar på denna fråga, när vi betraktar paradigmatiska fall av diskriminering? Och hur förhåller sig en sådan förståelse till de skadebegrepp som förekommer i andra etiska, politisk-filosofiska och juridiska diskussioner?

Jag är även redaktionsassistent för Tidskrift för politisk filosofi. Tidskriften utgör ett forum för alla de akademiska discipliner som tangerar den politiska filosofin, dvs. i första hand ekonomi, ekonomisk historia, filosofi, idéhistoria, rättsvetenskap, sociologi, och statsvetenskap. Förutom vetenskapliga samt essäistiskt och populärt inriktade artiklar publiceras även repliker på tidigare texter i tidskriften, recensioner av aktuell svensk och utländsk politisk-filosofisk litteratur och intervjuer. Läs mer på politiskfilosofi.se.

Tre nyligen publicerade arbeten: