Samtalsformat lyfter röster om framtidens samhälle

Solen skiner från blå himmel, fritidsbåtar guppar runt i Mälaren och en broöppning stillar trafiken uppe i luften. Mitt i all nationaldagsyra flyter en ponton med tjugotvå personer som övar demokrati. De kanske inte ser det själva, men övningen är iscensatt för att de ska få uppleva en grundläggande förutsättning för demokrati – den att inse att andra helt vettiga människor kan ha diametralt olika åsikter än en själv, och att det trots det går att skapa ett gemensamt samhällskontrakt.

Helena Hammarsköld har länge arbetat med scenkonst i olika roller, bland annat som vd för Orionteatern i Stockholm och som konstnärlig ledare för Dramaten& på Dramaten. På senare år har hon särskilt fokuserat på att använda kulturens verktyg för att involvera människor i aktuella samhällsfrågor, och på Institutet för framtidsstudier har hon drivit flera projekt på tema demokrati. Under 2026 avslutas projektet Expanding Minds – Together, vars ambition var att hitta ett format för att motverka polarisering som kan spridas vidare. I följande intervju berättar Helena om projektet, om kulturens potential i en demokrati och om vad som händer härnäst.

Hur kom projektet till?
– Expanding Minds är en fortsättning på Skapa demokrati och Öva demokrati som jag och bland andra regissören Jörgen Dahlqvist drev på Dramaten. De utgjorde experiment med en typ av publikmöte som inte fanns där, och vi utgick ifrån en idé om att stärka folks egna erfarenheter istället för att bara ge dem en massa input. Vi ville göra det eftersom forskning säger att den kunskap vi kan förnimma både mentalt och kroppsligt sätter sig bättre som minnen. Vi ville också jobba med agens – alltså hjälpa människor att känna att de kan påverka.

Bild från en uppsättning av Point of You. Foto: Calle Jansson, Pråmfilm. Bilden är beskuren.

– Efter arbetet med demokratiprojektet på Dramaten fick vi möjlighet att via svenska ambassaden i Washington besöka Georgetown University i USA och deras The Lab som arrangerar iscensatta samtal i projektet In Your Shoes. Vi fick med oss värdefulla erfarenheter därifrån och vi kände att vi ville ta med det vi lärt oss in i ett nytt projekt. Så vi startade Expanding Minds – Together och kunde tack vare finansiering från Postkodstiftelsen jobba fram ett slags samtalsformat som fick namnet Point of You. Syftet var att skapa ett mer hållbart och inkluderande samhälle genom att engagera fler av oss i meningsfulla dialoger om vår gemensamma framtid. Eftersom vi redan från början ville att formatet ska kunna användas i olika sammanhang utvecklades det inte för en teatermiljö, istället är det teatralt i själva upplägget med ljud, ljussättning och rekvisita.

Kan du beskriva hur det går till?
– Deltagarna samlas och en samtalsledare gör tydligt att gruppen ska betraktas som ett samhälle där alla individer har en röst. Så följer en dramaturgi byggd på olika delmoment där man till exempel pratar om minnen, försöker hitta gemensamma nämnare, tar ställning i olika värderingsfrågor och så vidare. Frågorna bygger bland annat på samtal med forskare på institutet om var fokus ligger i forskningen i dag på områden som social hållbarhet, demokrati och framtida generationer.

– En poäng med övningarna är att få olikheter att komma fram och visa att man ändå kan skapa en gemenskap – att gemenskap inte är något som bara kan fås tillsammans med människor som är lika oss själva. Att lyssna på varandra är minst lika viktigt som att uttrycka en åsikt. Som avslutning gör samtalsledaren en sammanfattning och läser upp den formulerad som ett manifest, denna grupps samhällsmanifest.

Ni har i projektgruppen också inspirerats av den tankemodell som författaren och filosofen Lea Ypi använder i sin bok Fri, om sin uppväxt i Albanien. På vilket sätt märks det?
– Ja, alla i teamet läste boken och vi träffade Lea flera gånger när hon besökte institutet! Det hon gör i den boken är att förstå begrepp kopplade till samhället genom att reflektera över sin uppväxt och det hon fick med sig av den. Genom att låta barnet föra talan kan hon skriva om vad det är att vara fri utan att det blir politiserat. Hon bara beskriver sina minnen. Metoden att utgå ifrån sina minnen används som en av de röda trådarna i Point of You, bland annat som ett sätt att etablera en känsla av tillit och gemenskap i gruppen.

Lea Ypi på sakprosafestivalen Sakligt i Skåne 2026. Foto: Erika Karlsson

Det där namnet, Point of You, vad betyder det?
– Haha, jag minns precis hur det kom till! Vi satt i projektgruppen och diskuterade namn och var överens om att vi ville ha något som handlar om att få fatt i sina egna perspektiv, dela med sig och lyssna på andras. Jag tror det var jag som sade att det vore bra att hitta något som ligger nära betydelsen av ”point of view”, och då var det någon som hörde fel och trodde att jag sade ”point of you”, och tyckte det var jättebra. Och det blev faktiskt ett bra uttryck för vår främsta drivkraft i projektet, att skapa icke-polariserade samtal genom att erbjuda en kontext där man vågar gå in i samtal om utmaningar.

– Ett konkret exempel på hur vi gör det har med Lea Ypis metod att göra. När man deltar i Point of You ska man leta efter en minnesbild och dela med sig av den till personen som sitter bredvid. Berätta vad minnet betyder för en. Det som händer i rummet när folk gör det här är rätt fantastiskt! Det märks så tydligt att människor VILL dela med sig av saker och att den som tar emot minnet verkligen tar hand om det. Lea berättar om sin barndom för att diskutera vad det är att vara fri inom ramen för ett samhälle, i Point of You ber vi deltagarna att berätta om sina minnen av gemenskap istället för att fråga vad det är för samhälle de vill ha. Svaret på den frågan ges istället av samtalsledaren i slutet, som en summa av allas röster och ett manifest för ett nytt samhälle.

Ni har nu använt formatet vid fler än 30 tillfällen med både unga och vuxna i olika sammanhang, bland annat på ABF i Stockholm, Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen och Folk och Kultur i Eskilstuna. Ni har varit ett helt team som arbetat med det, men tanken är att formatet ska kunna användas även utan er. Hur tänker ni kring det?
– Ja idén är att det här ska vara ett gräsrotsformat. Point of You är ju inte en föreställning utan en metod med tydlig dramaturgi och tydliga delmoment. Man upplever nog inte det som deltagare men allting är väldigt regisserat och tidsatt, inte alls improviserat. Det finns ett rutnät som är fast, och sedan fyller deltagarna på med innehållet, men samtalsledaren vet hela tiden vart man ska och hur lång tid allt ska ta.

– Vi har skrivit ett manus och en instruktion för hur de här samtalen leds och framöver kommer vi att avgöra vad vi behöver behålla och vad som kan vara organiskt. I nästa skede kommer vi till exempel jobba med museipedagoger och då får man ju lyssna på dem och utgå ifrån deras kunskaper. Samtalsledaren kan också vara en lärare, en skådespelare eller, ja vem som helst.

Niklas Mesaros är en av samtalsledarna som deltog i projektet under 2025. Foto: Calle Jansson, Pråmfilm. Bilden är beskuren.

Ni valde att ha en följeforskare som studerade hur formatet landade hos deltagarna, hur kommer det sig?
– Det är så intressant det här att forska på en publik! I kulturvärlden har det länge varit i princip tabu. Man ska inte vara för intresserad av publiken, vad den känner och upplever, utan kultur ska handla om att man har en idé som ska förverkligas, punkt. Men vad händer med människor när de tar del av konst? Jag har länge varit intresserad av det. Och tack vare Sima Wolgast Nurali från psykologiska institutionen på Lunds universitet kan vi säga att vi vet att Point of You faktiskt fungerar i linje med vår idé! Jag tänker också att nu när kulturen är så ifrågasatt och betraktas mer och mer som något slags lyx, så är det bra att åtminstone på något område kunna säga något om effekten. För oss som jobbar med projektet har det betytt att vi lättare kan argumentera för vårt arbete i kontakt med politiker och institutioner. Det betyder inte att jag tycker att all konst ska granskas på det sättet men det var relevant att göra det i det här projektet.

Apropå att sätta ljuset på publiken konstaterar Sima Wolgast att Point of You har potential som "folkbildande intervention". Hur ser du på konstens potential att förmedla kunskap?
– För mig är folkbildning så tydligt kopplat till demokrati: vilka får ta del av vad och vilka får känna att de kan påverka samhället? Formatet Point of You är folkbildande för att det ger människor från olika grupper en känsla av att vara del av en demokrati, att känna att JAG har en röst här.

– Jag har jobbat många år med teater och scenkonst och min uppfattning är att scenkonsten har många verktyg för att engagera. När det gäller Point of You ville jag ta kunskapen om människor, om att skapa trygga rum och om empatisk förståelse, och se vad som händer med det i möte med forskning, i möte med olika kontexter. Tyvärr pratar man i kulturkretsar sällan om kunskap som något som är frånkopplad verket. Men jag tror att det börjar komma en syn på konst som inte bara handlar om att den ska göra något glättigare eller ge något en trevlig inramning, utan också kan erbjuda kunskap som är jämbördig med forskning och akademi.

– I Expanding Minds fanns redan från början en stark vilja att inte skapa en teaterföreställning utan att istället använda teaterns verktyg för att hjälpa människor att nå fram till varandra. Jag tycker inte att det devalverar konsten. Sverker Sörlin skriver om det, om att vi har tappat bort något på vägen när det gäller kopplingen mellan konst och demokrati. Det här är något som har blivit känsligt i konstvärlden, men vi måste kunna prata om konstens värde på andra sätt än idag.

– Ett exempel på det är faktiskt ett projekt jag jobbar med nu på Södertörns högskola. Det handlar om att samskapa kunskap, alltså att kombinera den konstnärliga kunskapen med forskningsdriven kunskap. Utbildningarna till socionom, lärare och polis kommer att få gästspel av Teater Fryshuset om destruktiva utanförskap som en del av sin ordinarie utbildning. Att låta dem ta del av och uppleva situationer som de inte skulle få genom att sitta i skolbänken, för att till exempel bättre förstå de personer de kommer att möta i sina yrkesroller. Tänk att på ett lärosäte kunna säga att ja, vi kommer att låta alla studenter ta den av den konstnärliga kunskapen och ställa den jämsides med akademisk kunskap!

I Point of You deltar alla med sina tankar och reflektioner kring olika ämnen som ofta rör sig kring individuella erfarenheter. Foto: Calle Jansson, Pråmfilm. Bilden är beskuren. 

Projekttiden för Expanding Minds är slut men formatet Point of You kommer att leva vidare, bland annat genom ett samarbete med Marinmuseum i Karlskrona. Vad tänker du att formatet kan göra i en sådan kontext?
– Vi har haft många samtal med museer som ingår i den nya museimyndigheten SFHM (Statens museer för maritim, transport och försvarshistoria) där Marinmuseum också ingår. På museer pratar man om kunskapsförmedling eftersom de har i uppdrag att berätta om artefakterna i sina samlingar. Men de befinner sig också i en process där de övergår mer till att tänka på sina artefakter i relation till besökarna och eftersom vårt format helt utgår ifrån att det är publiken som har kunskapen har det nog varit intressant för dem att liksom vända på tratten.

– Det vi tänker att vårt format kan göra är att ge besökarna olika glasögon när de går in i en utställning. Om man till exempel besöker Marinmuseum och innan man tar del av utställningarna får lyssna på andra besökare som kanske har egna upplevelser av krig och konflikt, kan man då ta del av den där utställda u-båten på ett annat sätt? Få en förståelse för att vissa saker som man själv inte har någon relation till kan väcka oro hos någon som står bredvid? Tanken är att vi kan hjälpa besökarna att ta till sig de där artefakterna på ett annat sätt och kanske till och med ifrågasätta utställningarna – ge dem agens istället för att tänka att museet sitter på en sanning som ska kommuniceras.

Följeforskaren Sima Wolgast konstaterar att Point of You kan bidra till känslomässig närhet och ökad förståelse mellan människor, och flera vittnesmål från deltagare pratar om att det skapar ett tryggt rum. Man får uppfattningen att det är något som sticker ut från hur människor normalt pratar med varandra.
– Ja, jag tänkte mycket på det när jag fick brev från 14-åringar som varit med i Point of You. Det var så fint att läsa om hur de känt sig tagna på allvar, att det fått dem att börja tänka på saker på ett annat sätt. Men det var samtidigt vemodigt eftersom jag också fick känslan av att de verkar ha så få tillfällen att prata på det här sättet och bli lyssnade på. Varför är det så? Är man rädd för att bli uthängd eller för att skapa dålig stämning? Eller handlar det om att de aldrig ens får den här typen av frågor att reflektera över?

Under hösten kommer hundratals ungdomar att få tillfälle att uppleva den här typen av gemenskap. I augusti går nämligen startskottet för ett samarbete med Södertälje kommun. Då kommer först hundratalet lärare, bibliotekarier och tjänstemän i kommunen som alla på olika sätt arbetar med ungdomar att träffas. Under september och oktober kommer elever från högstadieskolor med flerspråkighet i Södertälje att få testa formatet vid arton tillfällen.

– Initiativet kom från Petra Weckström som är enhetschef i Södertälje. Hon arbetar med delaktighet och demokrati och har själv länge arbetat med scenverksamhet. Frågan hon ställde sig var hur alla de som i sina jobb möter ungdomar från olika kulturer kan jobba tillsammans med de utmaningar som finns i kommunen. Hur skapar man förutsättningar för att till exempel lärare, bibliotekarier och tjänstemän ska kunna samskapa lösningar.  

Och det är inte det enda som händer i höst?
– I oktober åker vi till Princeton där de har programmet Politics and Performances och där ska vi köra Point of You både med universitetsstudenter och med 13-åringar. The Lab från Georgetown University kommer också att komma dit så det blir som att komma tillbaka där vi började och sluta cirkeln! Det ska också bli väldigt intressant att se hur vårt format fungerar i en kontext där polariseringen är uppdragen till max-nivå. Hur mycket kommer eleverna känna att de vågar dela sig av med andra? Kommer vi kunna skapa den där gemenskapen som ger tillit även där?

Något du vill tillägga? 
– Det har varit så fantastiskt fint att ta del av alla de här samtalen och tilliten som uppstår mellan människor som ibland är främlingar för varandra! Det gäller, barn, vuxna och gamla. Det finns något hoppfullt i det. När den där tystnaden infaller i gruppen och folk lyssnar aktivt och fokuserat, framåtlutade, med höjda ögonbryn och inte sällan är det någon som vågar falla i tårar inför de andra. Då känner man sig så stolt att få vara med och möjliggöra detta. Vår förhoppning är ju att den här övningen också gör att deltagarna börjar se på alla möjliga sammanhang som minisamhällen – kollegor på en arbetsplats, gäster på en middagsbjudning, ja allt möjligt. Insikten att det är möjligt att skapa intimitet på väldigt olika platser.

Och hur gick det då med intimiteten på den där pontonen på nationaldagen, en plats där ljud- och ljussättning fick lämnas till slumpen? Jodå.

– Det var så fantastiskt att se! Till och med på en ponton ensam i vattnet gick det att skapa ett rum för intimitet. Det blev ytterligare en bekräftelse på att vårt format verkligen fungerar.

Vill du uppleva Point of You? Då kan du passa på när Swedstage går av stapeln i Stockholm 13–15 oktober. Swedstage är ett event som visar upp ett antal utvalda svenska föreställningar som kan turnera och är tillgängliga för en internationell publik, och vid årets event är Point of You ett av fler än hundra bidrag som valts ut till programmet.

Läs mer här: https://scensverige.se/swedstage-2026-2/