Så skakade populationsetiken om moralfilosofin

Om vi ​​kan påverka hur många som kommer att födas i framtiden, vad betyder det för de beslut vi fattar idag? Skulle det vara dåligt om vi för att anpassa oss till klimatförändringarna blir färre människor på jorden i framtiden än idag? Om vi antar att klimatförändringarna kommer att orsaka lidande för framtida generationer, är det fel att ens låta barn födas? Det här är några av frågorna som diskuteras i den nyligen publicerade boken Oxford Handbook of Population Ethics.

Populationsetiken, en av de största filosofiska upptäckterna de senaste 50 åren, har skakat om grundantaganden inom moralfilosofin och den politiska filosofin. Hur då? Läs en intervju med Gustaf Arrhenius, filosofi och vd för Institutet för framtidsstudier och Elizabeth Finneron-Burns, forskare och filosof vid bland annat IFFS. De är två av redaktörerna för den nyligen utkomna Oxford handbook of population ethics.

Boken samlar flera olika perspektiv på hur vi idag påverkar livet för framtida generationer. Alla bokens redaktörer återfinns på Institutet för framtidsstudier; Gustaf Arrhenius, Krister Bykvist, Tim Campbell och Elizabeth Finneron-Burns.

Vad med dem som kommer efter oss? Problemet med framtida generationer

Ända fram till 1970-talet dominerades såväl den politiska teorin som moralfilosofin och ekonomin av frågan om hur "kakan" i betydelsen samhällets bördor och fördelar, bör fördelas i samhället. Alla teorier byggde dock på ett antagande om att man talade om en fast mängd personer.

Gustaf: Det vi insåg var att vi som lever idag kan påverka hur stor befolkningen kommer att bli i framtiden. Så det handlar inte bara om att vi har den här kakan som ska delas upp i framtiden, utan också om att det beroende på vad vi gör kommer att vara fler eller färre personer som ska dela på kakan. Dessutom är det så att vi inte bara påverkar hur många människor som kommer att finnas i framtiden, utan också vilka. Beroende på vad vi gör kommer olika människor att träffas och skaffa barn. Detta kullstjälper alla klassiska teorier inom moralfilosofi, politisk filosofi och ekonomi. Alla teorier vi hade tidigare är ofullständiga eftersom vi inte hade lagt särskilt mycket vikt vid framtida generationer. Vi tänkte alltid bara på de nu levande.

Elizabeth Finneron-Burns, forskare i generationsöverskridande etik, lyfter frågan om hur man värderar olika möjliga befolkningar som en av bokens centrala frågor. Denna fråga gäller inte bara antalet människor, utan deras livskvalitet. Om man föreställer sig att framtidens människor kan vara olika många, och ha olika nivåer av välbefinnande, vilken kombination av dessa två anser vi är att föredra?

Elizabeth: Och den andra frågan är: när vi väl har den kunskapen, vad ska vi göra med den? Så istället för att till exempel bara fråga oss om det är bättre med en större eller mindre befolkning behöver vi ställa oss frågan vilken storlek vi bör åstadkomma. Och hur bör vi tänka på de åtgärder som kan vidtas för att nå dit?

Ett av de mest kända problemen inom befolkningsetik är det så kallade ”Icke-identitetsproblemet”. Den lyfter fram några av de grundläggande frågorna på området vilka handlar om hur vi ska tänka på att föda människor till världen. Om du till exempel kan välja mellan att ge liv åt en person som kommer att få det svårt men ändå kommer att leva ett liv värt att leva, eller en annan person med ett väldigt enkelt och lyckligt liv, skulle de flesta förmodligen säga att det är bättre att ge liv åt den lyckliga personen. Men bättre för vem? Vore det bättre för personen med ett svårt liv att slippa existera alls?

Elizabeth: Det pågår en debatt inom befolkningsetiken om huruvida det gynnar någon att existera om hen har ett liv som är bra på det stora hela. Vissa tycker att det inte gynnar personen om vissa delar av livet är dåliga, vissa tycker att det inte spelar någon roll, och vi har författare i boken som försvarar olika ståndpunkter. Men när vi fattar beslut som påverkar vem som kommer att existera i framtiden, betyder det på ett sätt också att vi förnekar andra människor deras existens. Så en annan fråga inom befolkningsetiken blir då om vi bör ta hänsyn till dessa andra människor när vi fattar beslut eller hur vi ska ställa oss till dem.

En klassisk teori inom filosofin som påverkas av Icke-identitetsproblemet är John Stuart Mills ”Skadeprincip”. Den säger att man bör få göra vad man vill så länge man inte skadar någon annan.

Gustaf: Det låter som en rätt bra princip, men tänk dig nu att du står inför två möjliga framtider med lika många människor, där människorna i den ena framtiden har fantastiskt bra liv, medan människorna i den andra framtiden har liv som är så dåliga att de knappt är värda att leva. Beroende på hur vi väljer att agera idag kommer framtiden att bli den ena eller den andra. Om vi nu tänker oss att vi slarvar, kanske vi slösar med resurser på ett sätt som leder till att framtidens människor får liv knappt värda att leva. Intuitivt tänker vi då att vi måste ha gjort något fel. Men har vi faktiskt skadat dessa framtida människor? Pja, människorna i dessa två scenarier kommer inte att vara desamma. Så då måste vi fråga oss; kan vi skada någon genom att ge hen ett liv värt att leva, även om det bara knappt är värt det? Det låter absurt. Det skulle betyda att vi enligt Skadeprincipen kan göra vad vi vill i det här fallet, och det känns som fel slutsats. Det här är ett exempel på hur tidigare väl förankrade moraliska principer plötsligt landar snett när man försöker tillämpa dem på framtida generationer.

Låt mänskligheten dö ut så kommer ingen till skada - eller?

Ämnet befolkningsetik kan vara kontroversiellt. När Gustaf Arrhenius skrev sin doktorsavhandling om befolkningsetik fick den många att tänka på regimers politik för befolkningskontroll, som Kinas ettbarnspolitik.

Gustaf: Det är viktigt att förklara att det är en sak att diskutera huruvida det är bättre eller sämre om det finns fler eller färre människor, en helt annan att prata om hur man når dit och om reproduktiva rättigheter. Sedan är de här frågorna så klart relaterade till varandra. Vi har faktiskt kapitel om reproduktiva rättigheter i boken, av Elizabeth Harman och Sarah Conly.

Elizabeth: Jag tror att befolkningsetiken kan vara kontroversiell också av andra skäl. Om du inte tycker att det är fel att människor inte ges liv och det inte skadar dem att aldrig existera, och om du inte heller tror att det nödvändigtvis finns något opersonligt värde i mänskliga liv i allmänhet, då kanske du accepterar att människan utrotas. Att det alltså inte är fel att låta hela mänskligheten dö ut – för vem skadas av det?

Gustaf: Det är en ganska kontroversiell uppfattning.

Elizabeth: Ja, den är kontroversiell. Sedan finns det också en annan idé som säger att om du nu inte anser att du kan skada människor genom att ge dem liv som knappt är värda att leva, då kanske du också kan anse att det inte är något fel med alla möjliga saker vi redan gör. Vi behöver inte göra något för att mildra klimatförändringarna eftersom det kommer att skapa en helt annan uppsättning människor som aldrig skulle ha funnits om vi hade gjort det. De borde vara glada, fast vi inte gjorde något åt ​​det, för annars hade de ju inte ens existerat. Det, tycker jag, är en ganska kontroversiell ståndpunkt.

Problem och paradoxer

Handboken är uppdelad i tre delar. Första delen, ”Vägar ut ur paradoxerna" tar upp några av befolkningsetikens grundläggande problem och deras möjliga lösningar – klassiska filosofiska problem som Icke-identitetsproblemet och Den motbjudande slutsatsen. I del två, ”Filosofiska och metodologiska antaganden” granskas de problem och paradoxer som togs upp i första delen via deras underliggande premisser.

Gustaf: Vad man vanligtvis menar med en paradox är att man har vissa rimliga moraliska övertygelser som man anser vara sanna, men som när de förs ihop motsäger varandra – vilket betyder att de inte alla kan vara sanna. Detta betyder att våra mest grundläggande moraliska övertygelser är inkonsekventa och att åtminstone en av dem måste vara falsk. Det här är väldigt besvärligt eftersom det är en sorts dominerande metodik inom moral- och politisk filosofi att försöka hitta principer som hänger ihop. Det vettiga vore förstås att revidera sin uppfattning, men problemet är att vi inte vill ge upp någon av våra befintliga övertygelser.

Bokens tredje del, ”Tillämpningar” ägnas åt att tillämpa teorierna och argumenten från de tidigare två delarna på faktiska frågor från verkligheten. I kapitlet "Överbefolkning och individuellt ansvar" hävdar till exempel Sarah Conly att stater kan ha rätt i att vidta vissa åtgärder för att hindra människor från att få många barn. Även om inget enskilt barn kommer att orsaka de skador som en överbefolkning kan föra med sig, har vi alla ett kollektivt ansvar för att förhindra dessa skador.

Nutida och framtida människor - vilka går först?

Elizabeth: Men ibland innebär inte tillämpad filosofi ens att argumentera för en viss åtgärd, eller ens peka ut vilka för- och nackdelarna är. Ibland är poängen bara att visa att vissa frågor inom befolkningsetiken har betydelse för vissa ämnen. Som till exempel Julia Mosqueras gör i sitt kapitel ”Disability and Population Ethics”. Det finns säkert dem som inte har tänkt på hur Icke-identitetsproblemet påverkar vår syn på människor med funktionshinder och det rimliga i att ge dem liv. Så vissa kapitelförfattare bara pekar på konsekvenser utan att uttryckligen säga något om vad som är en bra eller dålig politik.

Att befolkningsetiken är relevant för politiken är väldigt tydligt när man diskuterar klimatförändringar. En fråga som kan ställas i relation till Conlys text är hur vi ska förhålla oss till individuella utsläpp i relation till kommande generationer.

Elizabeth: Det finns klimatforskare som säger att det inte finns något du kan göra för att kompensera för att ha barn; du kommer alltid att överskrida din koldioxidbudget om du skaffar barn. Men sedan är frågan hur vi fördelar utsläppen. Jag är ansvarig för de utsläpp jag orsakar nu, men i vilken utsträckning är jag ansvarig för min sons utsläpp? Och om han får barn i sin tur, måste jag ha med även dem i min budget? Och så vidare. Dessa framtida människor finns inte, och de flesta möjliga människor kommer aldrig att existera. Så, om de inte existerar, ska vi ändå ta hänsyn till dem när vi talar om klimatbudgettilldelningar och fördelaR rättigheter och skyldigheter mellan människor som lever idag?

Förstå det själv!

Frågan om huruvida man bör skaffa barn eller inte med tanke på klimatförändringarna och de moraliska konsekvenser det kan få när den globala uppvärmningen påverkar och påverkas av kommande generationer, har på senare år tagits upp även i offentlig debatt. Om detta har gjort dig nyfiken på befolkningsetik rekommenderar Gustaf och Elizabeth att du börjar din läsning bland klassikerna.

Gustaf: Del fyra av Derek Parfits bok Skäl och personer (Reasons and Persons) från 1984 anses vara det viktigaste som är skrivet på området, och jag tycker att den fortfarande fungerar som en väldigt bra introduktion till ämnet.

Elizabeth: Parfit skriver också så tydligt! Du behöver inte ha någon som helst förhandskunskap i ämnet för att läsa den delen och förstå vad han pratar om. Men så vitt jag vet finns det ingen bok på marknaden som alls liknar vår handbok. Det finns ingen annan bok som samlar alla dessa olika synsätt i en volym. Alla som skriver i boken är inte ens befolkningsetiker, några av dem använder bara befolkningsetiska idéer och tillämpar dem på vanliga, brådskande, praktiska problem.

Gustaf: Boken ges också ut av Oxford University Press, som är världsledande på området filosofi och upplevde att en sådan här sammanställning saknades. Eftersom det är en antologi har den så klart inte ett sammanhängande budskap, istället bidrar flera skribenter med olika perspektiv. Jag skulle säga att om du verkligen vill veta vad befolkningsetik handlar om så ska du först läsa del fyra i Parfits bok som vi nämnde och sedan fortsätta med den här antologin för att få en uppfattning om vad som sker på forskningsfronten.

Oxford Handbook of Future Generations är en akademisk bok, men både Gustaf och Elizabeth vill framhålla att flera av texterna kan läsas även av dem som är nya på området befolkningsetik.

Gustaf: Inledningen är utmärkt eftersom den ger en överblick eller hela fältet.

Elizabeth: Ja, det var precis vad jag tänkte säga. Om du verkligen inte vet något om befolkningsetik sedan tidigare kan du ändå läsa introduktionen. Jag tror att många av kapitlen är tillgängliga för vem som helst, särskilt flera av kapitlen mot slutet. Testa några av kapitlen i del tre, sedan kan du dyka ner i resten.

Både Gustaf Arrhenius och Elizabeth Finneron-Burns deltar i forskningsprojektet Klimatetik och framtida generationer.