Nya format ska föra forskning närmare beslutsfattare
Hur kan forskning bli mer användbar för politiker, tjänstepersoner och journalister? Den frågan har Waldemar Ingdahl, kommunikatör vid Institutet för framtidsstudier, arbetat med i projektet ”Nya sätt att sprida forskningsresultat”. Resultatet är tre testbara format för att göra forskning mer tillgänglig och policyrelevant.
Arbetet började med intervjuer med forskare, kommunikatörer, politiker och journalister för att förstå varför viss forskning får genomslag, medan annan inte når fram. De målgrupperna har alla inflytande över hur ny kunskap används i samhället.
– Många, särskilt politiker, efterfrågar mer policyinriktad forskningskommunikation. Forskning är en viktig del av beslutsunderlaget – men bara om den går att använda, säger Waldemar Ingdahl.
För målgruppen handlade mycket om tid, tillgänglighet och form.
– Forskningsrapporten är det vanligaste formatet, men den är för lång för många politiker och beslutsfattare. De hinner helt enkelt inte.
Efter intervjuer med projektledare på IFFS valdes sju projekt ut för att ingå i försöket. De forskningsprojekt som deltog handlade bland annat om våldsbejakande extremism, klimatpolitik, AI och krishantering. Det är frågor där beslutsfattare ofta efterfrågar kunskapsunderlag. De flesta av projekten var i slutfasen vilket är naturligt då det är då resultaten av forskningen formulerats. Men Waldemar Ingdahl menar att det inte behöver utesluta andra projekt.
– Om en fråga blir aktuell i samhället kan det vara en bra idé att kommunicera policyrelevanta insikter även från projekt som inte kommit så långt, säger Waldemar Ingdahl.
Ett projekt kan visa sig ha praktisk betydelse för politiska beslut eller samhällsplanering, även om det inte verkar så från början. Under arbetets gång upptäckte flera forskare att deras resultat gick att använda som underlag i policyutveckling.
– Till och med ett mer teoretiskt, filosofiskt projekt kunde visa sig ha relevans för policy, säger Waldemar Ingdahl.
Tre format prövades
I projektets andra fas utvecklades och testades tre korta och riktade format: policy briefs, nyhetsbrev och webbinarier. Testerna följdes upp med statistik från webb och sociala medier, enkäter och återkoppling i chattar.
Policy briefen visade sig vara särskilt användbar eftersom den gick snabbt att ta till sig och gav en tydlig överblick.
– En brief kan man sätta i handen på någon som är berörd av frågan. Den gör forskningen begriplig och användbar direkt, säger Waldemar Ingdahl.
Två olika längder av policy briefen skapades. Den kortare av de två versionerna fick mest interaktion när den testades på sociala medier, så det var den som gick vidare till produktion.
Medan policy briefen var navet i arbetssättet kompletterade de andra formaten kommunikationen till en helhet.
– Nyhetsbreven knöt forskningen till aktuella frågor i samtiden, höll kontakten med målgruppen och skapade kontinuitet över tid. Webbinarierna blev platsen för dialog och interaktivitet. Här hade jag hoppats på högre deltagande, men även om det var relativt få som deltog berättade forskarna att webbinarierna skapat nya kontakter, både inom akademin och politiken, säger Waldemar Ingdahl.
Webbinariet testades både som ett liveformat och en förinspelad film. Lite oväntat var det liveformatet som funkade bäst.
– Jag trodde filmen skulle ge mest engagemang eftersom deltagarna då kunde välja att titta när de fick tid. Men det stämde inte. Den förinspelade filmen var det få som tittade på, troligtvis för att det är lätt att skjuta på och tänka att man ska göra det senare. När de i stället hade anmält sig till ett webbinarium vid en specifik tid var benägenheten att slutföra sin medverkan högre. Då hade man redan engagerat sig, säger Waldemar Ingdahl.
Strukturerad kommunikation sparar tid
Flera forskare upplevde att det var en stor fördel att få ett färdigt kommunikationspaket med tydliga delar. Det gjorde det enklare att planera kommunikationen tidigt och ge den en tydlig struktur.
– Om man vet från början vad man ska göra, hur det ska testas och hur man mäter om det fungerar så sparar det tid och ökar chansen att kommunikationen blir genomförd över huvud taget, säger Waldemar Ingdahl.
Projektet använde olika metoder för att nå målgrupperna: sociala medier, sökordsoptimerade webbsidor, samt direktkontakt med politiker, beslutsfattare och journalister som varit aktiva i forskningsprojektens frågor. En del av spridningen nådde längre än väntat - ett nyhetsbrev om AI-policy fick många läsare i Bryssel.
– Vi hade gett brevet en liten marknadsföringspeng på Facebook som riktade mot sökord om AI och inkludering, vilket visade sig vara effektivt, säger Waldemar Ingdahl.
Ett arbetssätt som kan återanvändas
I det här pilotprojektet har Waldemar Ingdahl arbetat nära forskarna och hjälpt till att genomföra alla delarna av kommunikationen. Men tanken är att även projekt utan hjälp av kommunikatör ska kunna använda formaten.
– Därför har vi tagit fram en handbok som både riktar sig till projekt med och utan kommunikatör. Jag tror att enkla format kan göra stor skillnad och det här är en modell som har visat sig fungera och som fler kan ta del av, säger Waldemar Ingdahl.
Projektet finansierades av Global Challenges Foundation och pågick under 2024 och 2025.
Läs mer
Om projektet: https://www.iffs.se/forskning/forskningsprojekt/nya-satt-att-sprida-forskningsresultat/
Här finns de policy briefs som producerats inom projektet: https://www.iffs.se/ovriga-sidor/policy-briefs-ett-test-av-forskningskommunikation/
