Ny biografi om Derek Parfit med förord av Gustaf Arrhenius

"Inom filosofiforskningen är Derek Parfit den mest inflytelserika moralfilosofen de senaste femtio åren men samtidigt är han tämligen okänd utanför filosofivärlden och för den bredare allmänheten. Sällan är han föremål för panegyriska betraktelser på kultursidorna men av sina samtida filosofikollegor har han kallats geni och den bäste moralfilosofen sen Immanuel Kant." Det skriver Gustaf Arrhenius, professor i praktisk filosofi och vd för Institutet för framtidsstudier, i förordet till en nyutkommen biografi om Derek Parfit (Fri tanke 2024).

Ur förordet: 

Parfit [ledde] moralfilosofin i en ny riktning, inte bara genom alla de banbrytande idéer och slutsatser [...] utan även genom stilen och metoden. [...] Mest uppmärksammad är Parfits diskussion av hur vi ska värdera framtida liv i våra beslut, delvis för att det har direkt relevans för hur vi till exempel ska hantera klimatkrisen. [...] Det har nämligen visat sig vara överraskande svårt att finna en teori om vårt moraliska ansvar för framtida generationer som ens tillfredsställer de mest minimala rimlighetskrav. Alla de klassiska moral- och politiska filosofierna ger i detta avseende synnerligen besynnerliga resultat och föreskrifter. [...]

När filosofer och andra har funderat över till exempel vad som är en rättvis fördelning, till exempel av ekonomiska resurser eller av karriärmöjligheter, med mera, så har de vanligtvis tagit antalet människor för givet och frågat sig hur man bör fördela för- och nackdelar hos en redan given grupp människor. När man funderar över framtida generationer kan man inte ta gruppen för given då våra handlingar inte bara påverkar framtida människors livsvillkor utan också antalet människor och vilka människor som kommer att leva i framtiden. Det är inte särskilt kontroversiellt att hävda att den nuvarande generationen förbrukar resurser på framtida generationers bekostnad. Detta skulle kunna leda till en framtid där människors liv är knappt värda att leva: liven är korta och umbärandena uppvägs nätt och jämnt av tillvarons mer ljusa stunder. Antag att vi kan undvika denna utveckling utan någon större kostnad för oss själva – den nuvarande generationen – och i stället skapa en framtid med lika många människor men där alla lever mycket goda långa liv, sådana liv som de mest lyckligt lottade av oss lever idag.

Det förefaller självklart att framtiden med hög livskvalitet är att föredra, det är den vi bör realisera. Flera av de klassiska moral- och politiska filosofierna ger dock inte alls detta resultat. Ta till exempel en populär form av liberalism som förespråkats av den engelske 1800-talsfilosofen John Stuart Mill: Gör vad du vill så länge du inte skadar någon annan. Anta nu att vi faktiskt fortsatte slösa med resurserna så att en framtid med liv knappt värda att leva blev fallet. Har vi gjort fel enligt Mills liberalism, det vill säga har vi skadat någon? Detta förutsätter att vi har gjort det sämre för någon person. Problemet är dock att om vi väljer att spara eller att slösa avgör vilka människor som kommer att existera i framtiden. Olika människor kommer att existera då historien kommer att ta helt olika förlopp beroende på vad vi väljer att göra, olika människor kommer att träffas och bilda familjer. Efter ett par generationer kommer helt olika människor att finnas beroende på om vi väljer att slösa eller att spara.

Så frågan vi måste ställa är om man kan skada någon genom att skapa dem till ett liv värt att leva? Kan det vara sämre att leva ett liv värt att leva än att inte leva alls? Då detta förefaller helt orimligt så innebär det att ingen skadas i den mening som Mill använder om vi väljer slösa-alternativet och då följer det från Mills liberalism att det står oss fritt att fortsätta slösa med resurserna på bekostnad av framtida människors individuella välmåga så länge dessa åtminstone får liv värda att leva. Det är till och med så att det räcker med att någon av oss skulle lida en liten skada i spara-alternativet för att vi ska ha en moralisk plikt att fortsätta slösa på framtida generationers bekostnad. Detta absurda resultat är ett starkt skäl att förkasta Mills liberalism i dessa frågor."

Läs mer om boken Derek Parfit - Filosofens som sökte moralens kärna, av den brittiske filosofen David Edmonds. 

 

Relaterat material