Jakten på det äkta i postsanningens tidevarv

Postsanning. Deep fake. Filterbubblor. I vår tid kan sanningen och det autentiska te sig undflyende. Just därför finns ett sug efter "det äkta". Ett exempel är trenden att "vanliga människor" castas till roller i filmer i stället för professionella skådespelare. Men vad spelar det för roll om vi ser en "riktig" polis, eller en "riktig" socialsekreterare" på film i stället för en professionell skådespelare? Blir det mer "äkta"? Eller är det bara ett symptom på att vi i en genommedierad verklighet som upplevs genom allehanda filter försöker hitta skärvor av autenticitet?. Om detta skriver Magnus Linton, redaktör på Institutet för framtidsstudier, i DN. 

Magnus Linton: Jakten på äkthet har blivit intensiv i postsanningens tid

Magnus Linton skriver:
"Begreppet irl – in real life – har förlorat sin betydelse, och kulturgenreutövarnas allt mer gälla rop på att få representera något verkligt är förstås en reaktion på att nästan all varseblivning i dag är medierad. Ju fler filter som läggs mellan ögon och yttervärld desto mer högstämda böner om att vara, som barnen säger, ”på riktigt”. I det politiska språket tar autenticitetsjakten en annan, men inte mindre intressant, form. Medan liberaler och socialdemokrater i decennier ältat hur det bör vara, har den nykonservativa vågens företrädare insett att allt som betyder något är hur det är. Verklighetsbeskrivningen är allt, idealen inget. Och då inte verkligheten utan berättelsen om verkligheten. Som den bästsäljande historikern Yuval Noah Harari formulerat det i en sentens vars eko sedan länge dominerar varumärkesstrategiska mobiliseringar i hela världen, oavsett om de är politiska, kommersiella, religiösa eller estetiska: ”Människor tänker i berättelser snarare än i fakta, tal och ekvationer, och ju enklare berättelse, desto bättre.”

Texten är en bearbetning av förordet till boken "Jakten på det autentiska" (TEG Publishing 2023 red. Staffan Julén och Marit Kapla). 

Boken ingår i Staffan Juléns konstnärliga forskningsprojekt "Den värsta lögnen är den dokumentära - vad innebär ett subjektivt dokumentärfilmsspråk i postsanningens tid" som genomförts på Institutet för framtidsstudier.

Relaterat material