Framtider: Samarbete i brott
När media rapporterar om svensk maffia, om konflikter mellan MC-gäng, och fotbollsfirmors slagsmål, är det lätt att få uppfattningen att dessa olika grupper utgör sammanhängande enheter som är isolerade från varandra. Men vid en närmare titt på de individer som finns där framträder en annan bild.
De våldsbejakande miljöerna har vuxit stadigt i Sverige sedan 1980-talet och de kriminella gängen ägnar sig åt allt mer våld. Man talar om så kallade antagonistiska miljöer, miljöer där man på ett organiserat sätt ägnar sig åt sådant som i förlängningen utmanar statens våldsmonopol. Maffia, MC-gäng och fotbollsfirmor är exempel, liksom extremister som finns i islamistiska och vit makt-miljöer.
För att effektivt kunna möta och mota utvecklingen behöver man bland annat förstå hur organiseringen i och mellan miljöerna ser ut. Hur väl sammankopplade är individerna i respektive miljö, och hur isolerade är miljöerna från varandra? I rapporten Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige studeras en grupp personer som både identifierats som medlemmar i någon av de olika antagonistiska miljöerna, och dessutom varit misstänkta för brott under perioden 1995–2016, totalt 15 244 individer.
Samarbeten inom miljöerna
Ju tätare relationerna är i en grupp, alltså ju fler relationer individerna i gruppen har till varandra, desto mindre sårbar blir den eftersom den då blir mindre beroende av enstaka individer. Man kan tala om grad av klustring – alltså hur många av en individs kontakter som i sin tur har kontakt med varandra.
För att få en uppfattning om hur det ser ut i de olika miljöerna kan man titta på hur individer är sammankopplade via brottsmisstankar. Går man efter det blir det tydligt att graden av organisering skiljer sig mellan de olika miljöerna. Den islamistiska miljön omfattar t.ex. en hög andel isolerade individer (73,5 procent mot 37–50 procent i övriga miljöer), alltså individer som inte tycks samarbeta med andra i samma miljö. Men i den grupp där det finns relationer är relationerna desto tätare. I vit makt-miljön är sammanhållningen större i gruppen som helhet, liksom i den autonoma miljön, fotbollsfirmor och maffia. Gatugängen tycks däremot betydligt lösare organiserade.
Visualisering av nätverksstrukturen inom studiepopulationen. Nätverket visar direkta relationer mellan individer under perioden 1995–2016. Varje punkt motsvarar en individ, och varje linje mellan punkter motsvarar samarbete i brott. Organiserad brottslighet är blå (se i texten ovan vilka grupper som ingår i denna grupp), autonom är röd, vit makt är gul, islamistisk är lila, fotbollsfirmor är grön och övriga extremister är turkosa. (N=13 271). För alla värden, se tabell 11 i rapporten Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige (2018).
Samarbeten mellan miljöerna
Genom att titta på hur individer är sammankopplade via brott blir det tydligt att de olika miljöerna inte är isolerade från varandra. Det finns överlappningar i brottsliga samarbeten mellan alla miljöer. Vissa miljöer tycks samarbeta i större omfattning, som MC-gäng, nätverk och fotbollsfirmor, och kan också fungera som bryggor mellan andra miljöer. Man kan också se att 9 av 10 av de kriminella samarbetena sker med personer som befinner sig helt utanför de identifierade miljöerna.
Visualisering av överlappning i kriminellt samarbete, liksom isolerade individer inom studiepopulationen, under perioden 1995–2016. Storleken på ytorna är proportionell till gruppstorlek. Varje punkt motsvarar en individ och linjerna mellan punkterna motsvarar samarbete i brott. Organiserad brottslighet är blå (se i texten ovan vilka grupper som ingår i denna grupp), autonom är röd, vit makt är gul, islamistisk är lila, fotbollsfirmor är grön och övriga extremister är svarta. (N=13 271). För alla värden, se tabell 11 i rapporten Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige (2018).
I såväl forskning som i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet har man tidigare tenderat att betrakta de olika miljöerna som isolerade från varandra. Här kan vi se att så inte alls är fallet. Det finns kopplingar mellan alla undersökta miljöer, både direkta sådana, men också indirekta via medmisstänkta. Det här innebär att det kan finnas synergieffekter i att samordna förebyggande och bekämpande insatser mot dessa miljöer.
Vad vi inte ser
Figurerna ovan ger oss en bild av hur relationerna ser ut i den antagonistiska miljön, men det är samtidigt mycket de inte säger. Forskarna talar här om samarbete, men att två individer blir registrerade som misstänkta för samma brott, kan lika gärna innebära att de är antagonister. Det är också svårt med tidsaspekten. Så länge individerna är vid liv säger registren inget om huruvida de finns kvar i miljöerna eller ej.
Sedan tidigare studier vet man att om man adderar andra typer av relationer mellan individer, som t.ex. ekonomiska samarbeten och släktskap, så kan en rikare bild uppstå. I kommande studier kommer den befintliga bilden att kompletteras med uppgifter om medlemskap i bolagsstyrelser, släktskap i form av syskonrelationer, samt uppgifter om föräldrar och kusiner om dessa också finns med i Misstankeregistret.
En ytterligare sak man inte får någon information om vid den här typen av nätverksanalys är syftet med relationen – hur den uppstod och varför. Här kommer kvalitativa studier i form av djupintervjuer med individer som har lämnat miljöerna bidra till förståelsen.
Läs mer
Forskningsprojektet Våldsbejakande organisering och antisociala karriärer.
Rapporten Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige (2018)
Lyssna till Amir Rostami och Hernan Mondani berätta om samarbeten i brott i podden Framtider.
Den här texten ingår i nyhetsbrevet Framtider, nr 2019/1. Nyhetsbrevet kommer ut ca 4 gånger per år, prenumerera här.
