Demokratins territorium

Att demokratiska stater verkar på avgränsade territorier ifrågasätts idag av två processer: staternas förflyttande av sin jurisdiktion utanför territoriet, och ursprungsbefolkningars rätt till självbestämmande inom territoriet.

Hur extraterritoriella gränskontroller och urfolkens krav på självbestämmande förändrar avgränsningen av demokratins folk

Under lång tid har det stått klart att demokratiska stater befinner sig under press från internationell rätt och den tilltagande globaliseringen av ekonomin. Diskussionen har utgått ifrån att demokratiska stater är suveräna, självbestämmande enheter med tydligt avgränsade territorier. 

I dag pågår emellertid två av varandra oberoende processer som på olika sätt ifrågasätter premissen att demokratiska stater både begränsas och definieras av det egna territoriet. Å ena sidan har staterna själva strävat efter att förflytta sin jurisdiktion utanför det egna territoriet. För att stävja och kontrollera ökad immigration upprättas till exempel gränskontroller i andra länder, flyktingar omhändertas eller avvisas på internationella vatten, och privata aktörer tvingas i ökad grad ansvara för VISA-hantering och liknande. Å andra sidan har statens territoriella anspråk ifrågasatts av grupper inom det egna landets gränser. Urfolkens rättsliga ställning och politiska självmedvetenhet har stärkts och fört med sig tilltagande krav på  självbestämmande över lagstiftning inom områden som historiskt tillhört dem. Antagandet att statens jurisdiktion sträcker sig över hela territoriet och att jurisdiktion är begränsad av territoriella gränser är således inte längre entydigt sant.

I ljuset av den här utvecklingen uppstår frågor om avgränsningen av det demokratiska folket – demos eller väljarkåren. I normala fall föreställs demos motsvara befolkningen inom ett territorium just eftersom befolkningen inom territoriet är underställda statens jurisdiktion. Frågan är hur avgränsningen av det demokratiska folket bör se ut om ett samband mellan jurisdiktion och territorium inte längre kan tas för given?

Syftet med projektet är att besvara frågan med utgångspunkt i en undersökning av två typfall:

  1. extraterritoriella gränskontroller (med analytiskt fokus på gränskontroller i andra länder, transportörsanktioner och myndigheters agerande på internationella vatten) och
  2. ursprungsbefolkningarnas rätt till självbestämmande (med analytiskt fokus på rätten till självkonstituering, äganderätt till mark samt rättigheter för medlemmar av urfolk som saknar medborgarskap).

Projektet är ett internationellt samarbete mellan forskare inom statsvetenskap och rättsvetenskap, med expertis inom demokratiteori och urfolks rättigheter.

Tidsplan

2022-2026

Projektledare

Ludvig Beckman Professor i statsvetenskap

Projektmedlemmar

Ulf Mörkenstam Professor i statsvetenskap

Externa projektmedlemmar

Finansiär

Vetenskapsrådet