"Så kartlade vi världens alla oskrivna regler"
Hur kommer det sig att vissa beteenden känns opassande var man än befinner sig, medan andra verkar mycket mer platsberoende? Vi navigerar ständigt bland dessa oskrivna regler, och förstår instinktivt att inte skratta på en begravning eller svara i telefon under en jobbintervju. Men hur universella är egentligen de här intuitionerna? Och, förändras de i takt med att vår värld blir alltmer sammankopplad? Kimmo Eriksson, Pontus Strimling & Biljana Gjoneska berättar i den här texten om hur ett globalt nätverk av forskare undersökte våra vardagliga normer.
Vår resa började med en banbrytande studie som publicerades 2011 av Michele Gelfand och hennes kollegor. Studien mätte bland annat hur lämpliga 180 olika kombinationer av beteenden och situationer uppfattades i 33 samhällen – till exempel ”att gräla på en fest” eller ”att gråta på biblioteket”. Syftet var att förstå vilka kulturer som är stramare respektive mer tillåtande. Den försökte däremot inte förklara varför normer varierar på olika sätt för olika beteenden. Det hade gått tjugo år sedan de data som användes i Gelfands studie samlades in. Världen hade förändrats dramatiskt. Sociala medier hade omformat hur vi kommunicerar. Globaliseringen hade accelererat. Hur skulle samma mätningar se ut idag? Och tänk om vi dessutom kunde utvidga studien så att den verkligen representerade hela världen? Och – kanske mest spännande – tänk om vi kunde inte bara kartlägga mönstren, utan också förklara dem?
I stället för att börja från början byggde vi direkt vidare på Gelfands grund, med samma beteenden och samma situationer. Detta angreppssätt – många beteenden, många situationer, många samhällen – skapar ett idealiskt laboratorium för att pröva teorier om hur sociala normer fungerar.
Att bygga ett globalt nätverk
Den ambitiösa räckvidd vi såg framför oss krävde ett i alla bemärkelser internationellt samarbete. Genom forskningsnätverket Global Social Norms knöt vi kontakt med närmare 150 forskare på sex kontinenter som delade vår passion för att förstå mänskligt socialt beteende. Logistiken var enorm.
Datainsamlingen behövde samordnas över olika språk, kulturer, rättssystem och forskningsinfrastrukturer. Vissa kollegor tvingades navigera etikprövningsnämnder som aldrig tidigare hade stött på något liknande. Andra behövde anpassa enkäten för samhällen där vissa beteenden (som offentliga kärleksyttringar) krävde särskild kulturell känslighet. Resultatet blev den sannolikt största studie av vardagliga sociala normer som någonsin genomförts, med 25 000 deltagare i 90 samhällen – från Sverige till Somalia, från Kanada till Centralafrikanska republiken. Varje liten punkt på vår globala karta representerade inte bara en datapunkt, utan verkliga människor som delade med sig av sina intuitioner kring social lämplighet.
En global grammatik för vardagsnormer
Första gången vi analyserade våra data blev vi uppriktigt förvånade. Den första insikten kom när vi jämförde våra resultat med Gelfands data som nu har tjugo år på nacken. Trots två årtionden av social omvandling visade sig vardagliga normer vara anmärkningsvärt stabila. Människor uppfattade fortfarande samma beteenden som olämpliga i samma situationer. De mindre förändringar vi kunde urskilja följde dessutom ett liknande mönster i alla länder och gick i huvudsak mot mer tillåtande normer överlag.
Hur kommer det sig att vissa beteenden känns opassande var man än befinner sig, medan andra verkar mycket mer platsberoende? Vi navigerar ständigt bland dessa oskrivna regler, och förstår instinktivt att inte skratta på en begravning eller svara i telefon under en jobbintervju. Men hur universella är egentligen de här intuitionerna? Och, förändras de i takt med att vår värld blir alltmer sammankopplad? 28 Den andra överraskningen var ännu mer slående. Trots att vi studerade 90 mycket olika samhällen – från välmående nordiska länder till utvecklingsländer i Afrika söder om Sahara – fann vi en extraordinär samstämmighet kring vad som är lämpligt på vilken plats.
Ett beteende som ansågs olämpligt på landsbygden i Bangladesh uppfattades typiskt sett också som olämpligt i urbana Australien. Variationen mellan olika beteenden inom samma samhälle var betydligt större än variationen för samma beteende mellan olika samhällen. Detta var oväntat, eftersom diskussionen om sociala normer ofta fokuserar på kulturella skillnader snarare än kulturella likheter.
Bilden klarnar
Att något är lika innebär dock inte att det är likformigt. De subtila skillnader mellan samhällen vi faktiskt såg följde spännande mönster som ledde oss till tre centrala teoretiska frågor: Vad är det som gör vissa beteenden universellt olämpliga? Varför är vissa beteenden mer accepterade i vissa samhällen än i andra? Och vad kännetecknar dessa samhällen?
För att besvara dessa frågor lade vi till nya mått till den ursprungliga studien. Vi frågade inte bara om beteenden uppfattades som lämpliga, utan också varför någon skulle ta avstånd från dem. Vi mätte också vilka typer av moraliska hänsyn som var viktigast för människor i olika samhällen. Med dessa ytterligare data blottlade analysen en elegant underliggande struktur. Tre huvudsakliga moraliska hänsyn styr sociala omdömen överallt: huruvida ett beteende uppfattas som vulgärt (grovt eller oanständigt), hänsynslöst (skadligt för andra) eller ologiskt (meningslöst eller självdestruktivt). Olika samhällen viktar dock dessa hänsyn olika beroende på sina kulturella värderingar.
Dessa skillnader i hur mycket vikt man lägger vid respektive hänsyn innebär att en kulturs relativa grad av stränghet (brukar kallas tightness–looseness) gällande ett visst beteende är beroende av vilken typ av moralisk hänsyn beteendet väcker. Samhällen som prioriterar individuell frihet och rättigheter tenderar till exempel att vara mer toleranta överlag, särskilt gentemot beteenden som andra kan uppfatta som vulgära, men är samtidigt strängare när det gäller beteenden som skadar andra.
Människorna bakom datan
Under dessa vetenskapliga resultat döljer sig tusentals mänskliga berättelser. Varje datapunkt representerar en individs levda erfarenhet av vad som är socialt lämpligt – intuitioner om respekt, hänsyn och gemenskap som har formats genom ett helt liv av social interaktion. Tillsammans tecknar alla dessa individuella svar en tydlig bild av det sociala livets frihet och gränser.
Den anmärkningsvärda samstämmighet vi hittade säger något viktigt om den mänskliga naturen. Trots våra ytliga olikheter tycks vi dela grundläggande intuitioner om socialt beteende. Vart vi än vänder oss möter vi människor som värnar om att inte skada andra, om att upprätthålla värdighet i formella situationer och som vill att handlingar ska upplevas meningsfulla i sitt sammanhang. Det råder i stor utsträckning enighet om vilka beteenden som hjälper oss att uppnå dessa mål som sträcker sig över kulturella gränser. De subtila variationer vi såg påminner oss samtidigt om att kultur fortfarande spelar roll. Samma underliggande moraliska överväganden kommer till uttryck på olika sätt beroende på vad ett samhälle värderar högst – individuell frihet eller kollektiv harmoni, innovation eller tradition, omsorg om andra eller respekt för auktoriteter. Vi såg dock också att normer förändras på likartade sätt i olika kulturer, vilket pekar på en kulturell utveckling som följer en gemensam bana.
Våra resultat inger visst hopp i en polariserad värld. Även om vi ofta fokuserar på det som skiljer oss åt, visar denna studie på de djupa likheter som präglar hur människor navigerar det sociala livet. En bättre förståelse av dessa gemensamma grunder kan hjälpa oss att överbrygga kulturella skillnader med större empati och effektivitet. De oskrivna regler som vägleder våra dagliga interaktioner är varken slumpmässiga eller godtyckliga – de speglar grundläggande mänskliga värden som samarbete, respekt och gemenskap. Det är ett resultat värt att fira, och väl värt insatsen från 150 forskare och 25 000 deltagare i 90 samhällen.
Läs: Everyday norms have become more permissive over time and vary across cultures
