Klimatoro, föräldraskap och förändrade globala normer kring att skaffa barn
Barnafödandet går ner i nästan alla länder i världen. Hypoteserna om varför är många - från klimatoro och ekonomi, till ökat fokus på självförverkligande och ändrade normer kring vad som är ett bra föräldraskap. Läs en intervju med forskare på IFFS som försöker reda i frågan och som nyligen studerat hur oro för klimat och miljö påverkar beslut att skaffa - eller avstå från - barn.
Er studie visar att miljöoro inte på något tydligt sätt påverkar om eller hur många barn människor skaffar - än. Men samtidigt menar ni också att frågan bör studeras vidare och att klimat och miljöoro ändå kan påverka normer kring barnafödande på lång sikt - kan du utveckla detta?
Kirsti Jylhä: Vi kunde se att det är vanligt att se ett samband mellan miljökonsekvenser av populationsstorlek och barnafödande, samt att det finns oro över barnens potentiella framtid i en värld som drabbats av allvarliga miljöproblem. Dessa funderingar och bekymmer kan påverka samhälleliga narrativ och normer kring föräldraskap, och därigenom i långa loppet påverka även faktiska beslut att skaffa barn. Det kan även indirekt påverka hur vi utformar politik kring familj och barnafödande.
Miljöoro är särskilt vanligt bland yngre generationer, som är i skeden i livet då de formar förväntningar på sin egen framtid och avsikter att, till exempel, bilda en familj. Studier har visat att klimatförändringar orsakar osäkerhet och oro inför att skaffa barn hos många unga och unga vuxna.
Det bör även poängteras att även om vi inte hittade en stark koppling mellan klimatoro och beslut att skaffa barn, bör våra resultat inte tolkas som bevis för att klimatoro inte påverkar någons beslut. Kvalitativa studier har visat att det finns människor som har valt bort barn på grund av miljöoro. Vår studie visar även att det inte är ovanligt att säga att man har skaffat färre barn som en klimatåtgärd. Så även om andra faktorer än klimatoro faktiskt avgör det slutliga beslutet att skaffa barn eller inte, verkar klimatoro ändå spela en roll i resonemanget kring frågan.
Så man väljer i dagsläget inte bort barn, men kan oron påverka föräldrar eller blivande föräldrar på andra sätt?
Kirsti Jylhä: Både vår och andra studier har visat att människor är oroliga över tanken att skaffa barn som kanske behöver leva i en värld med allt större miljöproblem. Föräldrar är ju oroliga för eventuella faror i sin barns framtid, och man kan även ha oro över hur man själv kommer att orka vara förälder mitt i en klimatkris. Den här oron borde vi förstå bättre i samhället och vid behov bidra med psykosocialt stöd.
Miljömedvetna människor kan även känna oro när de tänker på potentiella miljökonsekvenser av att ha valt att skaffa barn. Här skulle det vara bra att hjälpa föräldrar eller blivande föräldrar reda ut diskussioner kring kopplingen mellan barnafödandet och miljöproblem. Den kopplingen är mycket komplex: vi alla människor påverkar ju miljön, men att människor har barn är ju en naturlig och oundviklig aspekt av ett mänskligt samhälle. Forskarna menar även att vi bör hitta lösningar som har en större och snabbare effekt, särskilt när vi pratar om klimatförändringar. Att välja att inte skaffa barn som åtgärd mot klimatförändringar är sannolikt inte särskilt effektivt då det skulle ta för lång tid för att spela någon avgörande roll. Forskning visar att den globala uppvärmningen måste bromsas redan de närmaste åren om den ska hålla sig inom två grader.
Hur skulle ni vilja gå vidare och studera kopplingen mellan klimatoro och barnafödande?
Kirsti Jylhä: Det finns fortfarande relativt få studier om kopplingen mellan klimatoro och barnafödande, så många frågor skulle behöva undersökas. Våra resultat är i linje med de flesta tidigare studier, men vår studie är ganska unik i att vi undersökte olika typer av resonemang och känslor. Vi visar att man kan ha olika uppfattningar beroende på om frågor handlar om personliga beslut, principiella resonemang, eller föredragna samhällsincitament. Dessa resultat bör studeras vidare, både i Sverige och internationellt, för att få en tydligare bild av hur människor tänker och känner kring barnafödandet och miljö. Det skulle ge bättre inblick till eventuella demografiska trender, men även på upplevelser av föräldraskap samt på olika livsbanor som människor kan ha beroende på hur de tänker om miljöfrågor. Vi vet också att människor ser mycket olika på barnafödande och miljö i andra delar av världen.
Kopplingen mellan klimatoro och barnafödande skulle även behöva studeras longitudinellt – det vill säga under lång tid. Det är många faktorer som påverkar beslutet att skaffa barn, och det kan vara svårt för människor att ange exakta orsaker till ett sådant beslut. Beslutet är inte heller fast utan kan ändras fram och tillbaka under livet.
Hur skulle ni beskriva att normerna kring barnafödande har förändrats de senaste decennierna?
Martin Kolk: Barnafödandet sker allt senare i livet i västländer, så det är tydligt att många vill göra annat i 20-års åldern jämfört med på 1960- och 70-talet. Ett sjunkande barnafödande har också kopplats till ökat fokus på individen och självförverkligande. Samtidigt finns en diskussion om ett allt mer intensivt föräldraskap, där föräldrar investerar mer av sin tid i sina barn, samt att de och andra har högre krav på vad som är ett bra föräldraskap. Vissa forskare tänker att höga krav på föräldraskap delvis kan förklara ett sjunkande barnafödande. En del anser också att barnafödande i högre grad blivit just ett självförverklingsprojekt.
Barnafödandet går ned i nästan hela världen. Hänger detta ihop med denna normförändring eller är det andra faktorer som påverkar?
Martin Kolk: Vi ser just nu att barnafödandet går ner både i höginkomstländer och i många medelinkomstländer. I länder där det tidigare varit lågt blir det ännu lägre, och där det varit högre som i Sverige och USA sjunker det också. Den förändringen vi sett de senaste 10 åren har nog inga ekonomiska eller politiska förklaringar, utan handlar sannolikt om hur vi ser på vad som är viktigt i livet, och hur, och i vilken livsfas, barn passar in. Vi lever i dag i ett mer globaliserat samhälle och konsumerar nyheter och kultur från hela världen via digitala kanaler och har en mer gemensam global kultur. Det är säkert därför vi ser att den här processen sker samtidigt i hela världen just nu.
