En grön höger?

Olle Torpman är docent i filosofi och forskare vid Institutet för framtidsstudier, med klimatetik i fokus. Här berättar han om sin nya bok En grön höger? och några av resultaten från hans forskning. Missa heller inte boklanseringen på Timbro förlag den 16 oktober.

Detta är en del av nyhetsbrevet oktober. Prenumerera här.
 
Vad är syftet med din bok och vad gör den särskilt viktig i dagens politiska sammanhang? 
- Det främsta syftet är att visa hur borgerlig ideologi — närmare bestämt liberalism och konservatism — kan ge stöd för en mer offensiv klimatpolitik än den som borgerliga partier för idag. Men för att det ska vara möjligt måste klimatåtgärderna utformas på ett sätt som tar hänsyn till dessa ideologiers principer och värden. Det handlar med andra ord om att designa policyförslag så att de inte kränker individens friheter, kullkastar betydelsefulla traditioner eller äventyrar andra värden som hålls högt av de borgerliga ideologierna. 
 
Vilket av dina resultat bör borgerliga tänkare och politiker, även de från andra ideologier, vara särskilt uppmärksamma på? 
- Det viktigaste budskapet till borgerligheten är att en kritik mot de klimatåtgärder som föreslagits från motståndare — socialdemokraterna, vänsterpartiet eller miljöpartiet — inte behöver innebära en kritik mot klimatåtgärder i allmänhet. Det viktigaste budskapet till politiker med utgångspunkt i andra ideologier är att de behöver förstå de borgerliga ideologiernas principiella krav för att få gehör för sina policyförslag från andra än de redan övertygade. 

Kan du ge några konkreta exempel på klimatpolitiska förslag som skulle ligga i linje med borgerliga värderingar?  
Borgerlig ideologi kan ge stöd för förorenarprincipen, enligt vilken utsläppare ska betala för de kostnader som utsläppen genererar. Ett sätt att göra det är att internalisera dessa, nu ofta, externa kostnader genom en skatt. Skatten behöver dock vara träffsäker, så att den läggs på just utsläpp. Det får alltså inte åstadkommas med en allt för svepande skatt, som till exempel flygskatt eller köttskatt och liknande, eftersom sådana skatter även straffar de typer av flyg ( till exempel biobränsle- eller elflyg) eller kött (till exempel vilt) som inte ger några utsläpp.  

Du skriver i boken att tempot kan spela roll, hur då? 
Införande av klimatåtgärder får inte ske för drastiskt. Tempot spelar roll, eftersom det kan vara avgörande för om folk behöver kasta över bord etablerade traditioner och levnadssätt. Jag tror att detta varit en grund för kritiken mot reduktionsplikten. Detta skulle dock kunna hanteras genom kompensation, för att få samtycke från människor till att själva förändra sina beteenden snabbare än de annars skulle ha gjort. Då respekteras även individens frihet. 

Boken tar upp förslag på “anpassning som förebygger”, vad innebär det?  
Ett drag hos borgerlig ideologi är, aningen förenklat, att en individ inte utan vidare ska behöva göra stora insatser helt för någon annans skull. Givet klimatproblemets kollektiva karaktär kan det vara svårt att se hur vi själva kan tjäna på att minska våra utsläpp. För att råda bot på detta kan man först fokusera på anpassningsåtgärder – som alltså hjälper oss att anpassa oss till ett förändrat klimat — för att sedan utforma dem på ett sätt som också förebygger klimatförändringarna. Exempel på sådana åtgärder kan vara att främja en cirkulär ekonomi, innovation, minskat köttätande, minskat bilåkande, isolera våra hem, energieffektivisera samhället, och så vidare. Detta är något vi själva kommer att tjäna på  — givet att detta också gynnar ekonomin, konkurrenskraften, livsmedelsförsörjningen eller folkhälsan  — förutom att de också minskar utsläppen.   

Du skriver om värdet av att låta folk själva få bestämma. Men går det verkligen att argumentera för att vi bör minska våra utsläpp utan att få ställa krav på hur detta ska ske? 
Såväl liberalismen som konservatismen kan förenas med idén om att den totala utsläppsbudgeten är begränsad, och att vi därmed bör hålla oss inom dess ramar. Oavsett hur utsläppbudgeten ska fördelas, kräver dessa ideologier att de sätt på vilket detta ska åstadkommas måste få bestämmas av individer själva. På så vis går det att förstå de som kritiserat vissa specifika förbud eller förslag, t.ex. på köttfria måndagar i skolor, bilförbud eller liknande eftersom de är tvingande för alla vilket åsidosätter individens frihet att själva välja väg mot minskade utsläpp. Vi bör alltså presentera en buffé, som alla sedan får välja själva ifrån. Dessutom är dessa ideologier öppna för att det på denna buffé erbjuds alltifrån kärnkraft till indirekta sätt att minska klimatutsläppen, som genom trädplantering eller tekniköverföring till länder som idag släpper ut mer.