Dragkamp om Grönland med och utan grönlänningar
Grönlands strategiska betydelse i världspolitiken blev återigen ett samtalsämne när USA:s president i samband med Natos toppmöte i Ankara i veckan uttryckte att USA borde kontrollera ön. Flera länder vände sig mot uttalandet och Danmarks statsminister Mette Frederiksen gjorde klart att Grönland så klart inte är till salu, och att Danmark är beredd att försvara varje tum av NATO, inklusive sina egna territorier.
I ett inslag i P1 Morgon reflekterar Staffan Julén, som under lång tid dokumenterat livet på Grönland:
- Det som lite förvånar mig under hela den här perioden, det senaste året, är att gång på gång så upprepar man - och nu senast då på mötet i Ankara - att vi står bakom kungariket Danmark. Av alla statsledare där var det bara den isländska statsministern Kristrún Frostadóttir som sade att Grönlands framtid avgörs av Grönland.
Och frågan är om det är det strategiska läget eller fyndigheterna på ön som är mest intressant för USA, och det har inte Danmark egentligen så mycket att göra med, enligt Kjell Engelbrekt, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan som också deltog i radioinslaget. Oavsett har USA börjat utöka sin närvaro på Grönland efter att under en tid ha minskat sina styrkor på plats.
- De [Grönland] är så klart satta under stark geopolitisk press. Men samtidigt finns det något paradoxalt i att Trumps utspel har gjort att fokus på Grönland har blivit större än någonsin, vilket gjort att många länder nu tar direktkontakt med Grönland som vill göra avtal och investera, kommenterar Staffan Julén.
Staffan Julén och forskarkollegan Ulf Mörkenstam kommer att under hösten påbörja två forskningsprojekt på Grönland: ett finansierat av Försvarshögskolan om kulturell resiliens i Grönland och Ukraina, samt ett finansierat av Formas om urfolks självbestämmande på Grönland och Nya Kaledonien.
Bild: Buiobuione/Wikimedia; Staffan Julén av Cato Lein
