Direkt fattigdom har ökat i Sverige - vad säger detta mått?
Andelen svenskar som inte har råd med grundläggande saker i vardagen har nästan fördubblats på tre år från 3,5 procent till 6,6 procent. Samtidigt pekar det "indirekta" måttet på fattigdom svagt åt motsatt håll. Carina Mood, professor i sociologi vid Institutet för framtidsstudier var nyligen med i P1 och diskuterade hur detta kan tolkas.
När forskare mäter fattigdom i Sverige används flera olika mått – och resultaten kan variera beroende på vilket man väljer.
– När vi talar om fattigdom är det viktigt att ha bra faktaunderlag och mått som går att jämföra över tid. Det finns olika typer av mått – direkta och indirekta – och båda behövs. De direkta måtten bygger på frågor till människor om vad de har råd med och inte har råd med. De indirekta utgår från inkomstregister och visar vad människors inkomster faktiskt räcker till.
Det direkta måttet, som SCB i Sverige kallar ”materiell och social deprivation”, visar en tydlig ökning under de senaste åren.
– Det direkta måttet har ökat med ungefär tre procentenheter mellan 2021 och 2024. Det består av en lista på tretton grundläggande saker – till exempel att ha råd med lagad mat, att värma sin bostad, två par skor eller att kunna klara en oförutsedd utgift på 14 000 kronor en månad utan att behöva låna pengar. Om man inte har råd med fem av dessa saker räknas man som fattig enligt måttet.
Sammantaget innebär det att omkring 700 000 svenskar i dag räknas som fattiga. Fördelen med detta mått, säger Mood, är att det ligger nära människors faktiska upplevelse av att leva i ekonomisk utsatthet.
– Det handlar om vardagen, om att inte kunna göra sådant som de flesta andra har råd med. Här är trenden tydlig: den direkta fattigdomen har ökat.
Men bilden blir mer komplicerad när man tittar på de inkomstbaserade måtten – den så kallade absoluta eller indirekta fattigdomen.
– Så länge vi har mätt har de direkta och de indirekta måtten i stort sett följt varandra. Men just nu ser vi en liten minskning av det absoluta, inkomstbaserade fattigdomsmåttet, trots att realinkomsterna har sjunkit. Det är svårt att förklara och mycket intressant ur forskningssynpunkt.
Det är alltså möjligt att fler upplever ekonomisk utsatthet, samtidigt som färre enligt statistiken klassas som inkomstfattiga.
– När måtten rör sig åt olika håll måste vi fundera på vad de egentligen fångar. Min försiktiga tolkning, vilket SCB också säger, är att det är en riktig ökning i social och ekonomisk deprivation och att det inkomstbaserade måttet är lite för trubbigt för att fånga upp denna försämring, säger Carina Mood.
