"Detta är kulturens undergång"
Det finns inom kulturlivet en uppgivenhet där många kröker rygg och inordnar sina verksamheter efter de knappa förutsättningar som råder. Men fortsätter det så här kommer det inte finnas något kulturliv kvar om några år. Det skriver Staffan Julén, kommunikationschef på IFFS och Calle Nathanson, koncernchef och studieombudsman på ABF Stockholm och efterlyser en ny strategi för kulturlivet.
Under april arrangerade IFFS och ABF Stockholm tre samtal om samtida utmaningar för kulturen. De finns att lyssna på i efterhand:
Kulturpolitiska samtal: Hur ser framtiden ut för kulturen?
Kulturpolitiska samtal: Privat finansiering av kulturen – hur funkar det?
Kulturpolitiska samtal: Konstnärlig forskning - vad ska vi ha det till?
"Kulturbranschen går på knäna. Underfinansieringen som skapats genom direkta nedskärningar och långvarig dränering av de offentliga stöden skapar tomrum, likt droppen som urholkar stenen" skriver debattörerna.
Enligt den nuvarande regeringen kommer generella skattesänkningar gör att vanliga konsumenter kan lägga mer pengar på kultur och därmed täcka upp för minskade direkta anslag. Detta är bara fantasi skriver Staffan Julén och Calle Nathanson.
"Hushållens privata finansiering av kulturen är redan stor och betydelsefull, men att den skulle bli större för att skatten sänks framför allt för höginkomsttagare, det tror nog bara Parisa Liljestrand och hennes Tidövänner på."
Likaså är de privata bidragen till upprustningen av Operan i Stockholm inget tecken på att det privata näringslivet skulle växla upp sitt stöd till kulturen i stort i Sverige.
"Att tre privata stiftelser går in med mindre än 10 procent av finansieringen för ombyggnationen av Operan, ett högstatusprojekt i landets huvudstad, är definitivt inte en första signal på att ”yes, nu vänder det för den privata finansieringen!”."
Finansieringsfrågan för kulturlivet måste dock få en lösning. Kräftgången som kulturen nu går är inte framtiden, utan dess upplösning, enligt debattörerna.
"Så vilken roll vill vi att kulturen ska ha 2030? Ska den ha en självklar plats, där man över partigränser är beredd att ta ett handslag på att säkra den offentliga finansieringen på lång sikt? Det finns tid att på ett övergripande strategiskt plan arbeta för att skapa möjligheter så att kulturen ska stå fri, stark och att dess kraft tas tillvara för samhällsutvecklingen i stort. Men det kräver mod och gemensamt politiskt arbete. Vem är beredd att driva det?".
Läs hela texten här: ”Bara Parisa Liljestrand kan tro att sänkt skatt för rika ska rädda kulturen”
