Demokratin i klimatkrisens tid

Den 12 februari anordnade Fri Tanke i samarbete med Institutet för framtidsstudier ett öppet samtal om klimatkrisen, det växande hotet mot demokratin och relationen mellan dessa skeenden. I centrum för diskussionen stod boken Upphettning – Demokratin i klimatkrisens tid av Daniel Lindvall, Kjell Vowles och Martin Hultman. Samtliga författare medverkade i samtalet tillsammans med Gustaf Arrhenius, professor i filosofi och VD för Institutet för framtidsstudier, Pernilla Hagbert, forskare vid KTH och Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter.

I diskussionen kring klimatkrisen och demokratin identifierades två centrala frågeställningar: Vilken är kopplingen mellan klimatkrisen och den kris som nu drabbar demokratin i och med de växande nationalistiska och auktoritära krafterna som sveper över västvärlden? Är demokratin rustad för att hantera klimatkrisen? De nationalistiska och auktoritära rörelser som försöker underminera demokratin går ofta hand i hand med misstro mot klimatvetenskap och förnekelse. Samtidigt varnar vissa för att demokratin är ineffektiv när det gäller att hantera globala, tidskänsliga problem så som klimatkrisen och det menas att ett mer auktoritärt förhållningssätt kanske kommer att krävas.

Gustaf Arrhenius förklarade att ett viktigt problem med demokratin är att den präglas av ett fokus på nuet; det är svårt att fatta beslut som främjar framtida generationer men som inte ökar välfärden idag. Demokratiernas fria marknader med mäktiga industriella aktörer gör också att beslutsprocesser kan kidnappas av vinstintressen och lobbyism menade en av författarna. Det påpekades dock att den empiriska forskningen inte tyder på att auktoritära stater så som Kina är bättre på att implementera fungerande åtgärder, de begår misstag och verkar inte kunna lära av dem. Dessutom finns det flera aspekter av demokratin som tycks helt nödvändiga för att klara klimatkrisen så som yttrandefrihet, organisationsfrihet och informationsspridning. Trots att demokratiska stater brustit i sin hantering av klimatkrisen var man eniga om att förbättringar kan göras och att demokratin har kapacitet att överleva och motverka klimatkrisen.

I slutet av samtalet fick de medverkande dela med sig av sina bästa tips för hur vi bör gå framåt. Här lyftes det politiska engagemanget som mycket viktigt för att vi ska kunna åstadkomma verkliga, strukturella förändringar och inte bara individuella punktinsatser. Björn Wiman betonade även vikten av att jaga bort föreställningen om att det redan är för sent och trycka på det faktum att vi kontinuerligt kan motverka fortsatta klimatförändringar. Ett fundament för demokratin är en delad kunskap och en tro på fakta, de auktoritära, klimatförnekande rörelserna vill underminera detta, men allteftersom verkligheten hinner ikapp kommer klimatförnekarna att ändra sig tror Gustaf Arrhenius. Med detta avslutades diskussionen i en försiktigt optimistisk anda.

Andrea Asker

Se Fri Tankes inspelning av seminariet här: