Demokratier runt om i världen utmanas idag inte bara av extremister eller öppet antidemokratiska rörelser – utan även av vanliga medborgare som säger sig vara anhängare av demokrati men samtidigt tolererar och till och med stödjer auktoritära rörelser.
Omfattande forskning pekar på förändringar av det offentliga rummet som en avgörande förklaring till demokratins erodering. Plattformar som Facebook, X och Instagram förstärker den affektiva polariseringen vilket innebär att väljarna hyser en känslomässigt baserad lojalitet med den egna sidan och stark ”animositet” mot sina politiska motståndare. Men det är oklart om affektiv polarisering kan förklara varför väljare som anser sig vara anhängare av demokratin samtidigt stödjer partier som bryter mot demokratins spelregler.
Den här studien undersöker ett nytt svar. Hypotesen är att problemet inte bara handlar om affektiv polarisering, utan om att demokratin i sig politiseras. När väljare inte längre ser oenighet om demokratins innebörd som rimlig, börjar politiska motståndare uppfattas som irrationella eller suspekta. Demokratin blir då inte längre en gemensam referenspunkt, utan ett föremål för partipolitisk konflikt. Utgångspunkten är att väljare ofta tillämpar olika måttstockar: odemokratiskt beteende hos politiska motståndare fördöms, medan liknande beteende inom den egna rörelsen tolereras.
Projektet syftar till att bättre förstå denna mekanism och därigenom bidra till mer träffsäkra insatser inom utbildning, politisk kommunikation och institutionell design. En hållbar demokrati kräver inte bara stöd för demokratiska ideal, utan också medborgare som accepterar att rimliga personer kan vara oeniga om demokratins normer.
