Svenskarna blir fler - trots krislarmen
Debatten om sjunkande barnafödande har återigen väckt oro för en svensk befolkningskris. Men enligt demografiforskaren vid IFFS, Martin Kolk, är larmen överdrivna. Historien visar att liknande farhågor har återkommit gång på gång – på 1930-, 70- och 90-talet – varje gång med samma budskap: Det föds inga barn! Vi kommer att få slut på människor.
"I god ordning har vi i våra bokhyllor kunnat hitta Kris i befolkningsfrågan (1934), Ny kris i befolkningsfrågan (1962), Ny kris i befolkningsfrågan (2001) och Ny kris i befolkningsfrågan (2025). [...] Det är lätt att få intrycket av att vi även i dag befinner oss i en befolkningskris. Då kan kanske SCB:s senaste prognos få en del att höja på ögonbrynen. Den visar nämligen att Sveriges befolkning kommer att öka med 6 procent till 2050 och 18 procent till 2100. Alltså fler svenskar, inte färre. En gynnsam åldersstruktur, sjunkande dödlighet och fortsatt invandring kompenserar mer än nog för ett något sjunkande barnafödande," skriver Martin Kolk i DN.
Även antalet födda barn har varit relativt stabilt under de senaste decennierna. Det har varierat mellan ungefär 90 000 och 116 000 per år, och väntas ligga kring 105 000 år 2035. Det kan skapa praktiska problem för kommuner som planerar förskoleplatser, men är enligt Kolk långt ifrån en existentiell kris.
Det finns däremot länder med en mer långvarig trend av lågt barnafödande där oron är mer befogad. I Sydkorea är de nyfödda årskullarna mindre än en tredjedel så stora som årskullarna födda runt 1960.
”Lågt barnafödande i Östasien och Sydeuropa är enklare att förstå än de senaste årens trender i Sverige. Många unga svenskar skulle helt säkert också sluta skaffa barn om de utsattes för koreanska arbetstider och familjepolitik."
Slutsatsen enligt Martin Kolk är att Sverige, med en av Europas yngsta befolkningar, har små skäl till ålderspanik. Barnen fortsätter födas – trots larmen.
