Ilska som samhällskraft
Har ilskan på senare tid blivit en alltmer dominerande känsla både i samhällsdebatt och vardagsliv? Den spaningen gör tidningen Fokus och intervjuar Folke Tersman, professor i filosofi och forskare vid IFFS om ilska som samhällskraft.
Folke Tersman menar att tvärsäkerhet och polarisering kan bli samhällsfarligt när åsikter låser människor i ilska. Ämnen han utforskat i boken Tillåt mig tvivla (2023) som han skrev tillsammans med Stefan Einhorn.
Själv tar han avstånd från vrede:
- För egen del är jag emot ilska. När jag var yngre kunde jag bli arg … men numera ytterst sällan, och det är jag nöjd med. För många är ju ilska en accepterad känsla, något man inte tycker att man behöver försvara, man säger: ‘jag är arg, jag säger vad jag tycker’. Men jag tror inte att det är bra, säger Folke Tersman till Fokus.
Tersman menar att ilskan ofta fungerar som en avledningsmanöver, ett sätt att dölja sorg eller maktlöshet. Han ser risker i den “offermentalitet” som kan följa när människor tar till vrede istället för att bearbeta andra känslor.
Ilska som drivkraft – men ofta felriktad
Samtidigt pekar Tersman på att vrede kan vara en politisk drivkraft, som i klimataktivism eller i folklig ilska mot ekonomiska eliter. Men ofta kanaliseras den fel. Han hänvisar till kultur och politik där ilskan styrs mot syndabockar istället för de verkliga problemen:
- Man får en känsla av att de är arga på fel saker, på andra folkgrupper, hbtq, eller på människor med andra åsikter. Men det som kanske ligger bakom ilskan är saker som skulle motivera andra typer av ageranden. Det är det man känner i dag, att vreden kanaliseras helt vilt och inte riktas mot det som utlöser den. Jag har alltid velat tolka det som händer i USA och i länder med en väldig polarisering, som att våra politiska system har varit dåliga på att ge inflytande på det sätt som man kan förvänta sig i en demokrati. När det gäller USA kan man ju förstå en slags ilska mot eliten, såtillvida att det är eliten som lyckas utnyttja de demokratiska institutionerna, på ett sätt som gör att den får alla fördelar. Det där kan man ju med rätta vara arg på.
En motstrategi: att inte elda på
När Tersman själv ställts inför arga reaktioner, till exempel när han var ansvarig för rekryteringar vid Uppsala universitet, valde han att inte gå in i konfrontation. I stället svarade han formellt, artigt och utan aggression. Resultatet blev ofta att ilskan mattades av och ersattes av dialog. För honom visar det att vrede kan bemötas utan att trappas upp – men också att det krävs normer och självdisciplin för att inte låta ilskan ta över.
- De normerna finns ju socialt, men inte på nätet, där finns inte den återhållande kraften, och sociala normer kan kullkastas av vrede, och mycket vrede är projektioner. Man tror att andra ser ner på en, och reagerar med ilska, för att man kanske tycker om att vara arg, och ha den där energin, säger Folke Tersman.
