"Demokratin räddas inte genom att begränsas"
I en aktuell debattartikel varnar Torbjörn Tännsjö, professor emeritus i praktisk filosofi, för att man nu försöker ”rädda” demokratin genom att inskränka den. En dålig idé som i princip blir irreversibelt menar Tännsjö. Förslaget diskuteras på ett seminarium på IFFS den 11 november - delta! 
Utgångspunkten är ett förslag om ändrad grundlag där alla framtida grundlagsändringar skulle kräva kvalificerad majoritet. Det innebär i praktiken att en tredjedel av riksdagens ledamöter ges vetorätt mot förändringar av till exempel monarkin, äganderätten och budgetordningen. Skulle en framtida majoritet vilja återgå till enklare demokratiska beslutsregler skulle den blockeras av en minoritet – beslutet om att inskränka demokratin blir därmed i princip irreversibelt.
Tännsjö menar att detta urholkar demokratins kärna: att majoritetsviljan i riksdagen – som representativt organ för folket – ska kunna slå igenom. Demokratin är för de flesta inte ett självändamål, utan ses som ett medel för att nå goda resultat. Då krävs att människor fritt kan lägga förslag, diskutera dem och – avgörande nog – också förändra tidigare beslut när opinionen svänger.
Ett system med minoritetsveto gör demokratin mindre flexibel. I en fungerande demokrati kan man pröva reformer, lära av misstag och ändra kurs. Med vetorätt för en minoritet försvagas denna försöksverksamhet. Tännsjö hänvisar också till Condorcets juryteorem som säger att om många är med och röstar självständigt, tenderar det beslut majoriteten bli sakligt korrekt, i frågor där det finns "rätt" och "fel". Och ju fler som deltar, desto större chans att besluten blir sakligt riktiga. Ett system med minoritetsveto eliminerar denna funktion hos demokratin.
Vidare framhåller han att demokrati tenderar att gynna medianväljaren, som ofta är relativt fattig. Majoritetsstyre leder därför i viss mån till utjämning av inkomster och förmögenheter. Om en förmögen minoritet tilldelas vetorätt rubbas balansen uppåt, till dess fördel, och majoriteten berövas möjligheten att använda demokratin för omfördelande reformer. Det är därför historiskt sett just progressiva krafter – vänstern, liberala reformister och folkrörelser – har motsatt sig olika spärrar mot majoritetsbeslut.
Tännsjö avslutar med en uppmaning: om det fortfarande finns politiska krafter med en reformagenda i Sverige borde de nu mobilisera sig mot grundlagsförslaget. Frågan, menar Tännsjö, handlar i grunden om huruvida vi accepterar en vingklippt demokrati där en välbeställd minoritet kan blockera förändring.
Den 11 november diskuteras förslaget vid ett seminarium på Institutet för framtidsstudier. Anmäl dig här!
