Detta projekt handlar om en särskild aspekt av forskningspolitik och forskningsfinansiering: vad händer mellan det att resurser allokeras för specifika ändamål och det att forskning faktiskt blir till? I ena änden skjutsas program och pengar in, i den andra ger sig forskaren i kast med att förstå och förklara världen. Men vad händer inne i labyrinten?
Fokus är de ”nationella forskningsprogram” som under det senaste decenniet varit ett sätt på vilket regeringen riktat finansieringen mot angelägna samhällsområden. De nationella forskningsprogrammen befinner sig mellan den fria forskarinitierade forskningen, där forskarna utan att styras av särskilda teman eller andra villkor söker finansiering och forskar på problem de själva anser viktiga, och den helt styrda uppdragsforskningen, där myndigheter eller andra finansiärer efterfrågar svar på specifika frågor.
Regeringen pekar i de nationella forskningsprogrammen ut vissa områden som särskilt angelägna, men anger inte i detalj hur forskningen ska bedrivas och exakt vilka frågor den ska besvara. Det blir istället de olika forskningsfinansiärerna och de enskilda forskarna som bestämmer hur forskningen faktiskt kommer att bedrivas. Det betyder därmed att olika nationella forskningsprogram kommer att fungera ganska olika, beroende på hos vilken finansiär de placeras och vilken organisationskultur och vilka maktförhållanden som råder där. Är det forskarna och deras representanter som bestämmer över hur programmen utformas, eller är det anställda tjänstemän, eller är det olika intressenter? Vilka villkor knyts till finansieringen och vad gör dessa villkor det möjligt eller omöjligt att genomföra?
