Jebari, Karim Tove Salomonsson | 2024
Strålsäkerhetsmyndigheten 2024:19. SSM perspektiv
Denna rapport har bidragit med några reflektioner i frågan om vilka kostnader som kan och bör tillkomma efter förslutning av slutförvaret av använt kärnavfall. En del åtgärder kan vara lämpliga att vidta för att försäkra sig om lokalsamhällets stöd för slutförvaret, men dessa är dels ringa och kräver inte särskilda finansieringsmodeller från statens sida. Den stora utgiften som vi ser bör tillkomma efter en förslutning av slutförvaret är den långsiktiga finansieringen av en minnesinstitution. En sådan kan motiveras av tre skäl: (1) förhindra skador på framtida generationers hälsa, (2) öka självbestämmandet för framtida generationer, framför allt med avseende på möjligheten att återta bränslet, och (3) internationella åtaganden och andra politiska skäl. Vår slutsats är att även om (1) inte är tillräcklig för att motivera omfattande utgifter, så är (2) och (3) (var och en) tillräckliga för att motivera sådana utgifter. Inom den internationella litteraturen om ”handlingar, kunskap och minnen”, har fokus ofta varit på åtgärder som vidtas i samband med förslutningen, och som sedan inte kräver ytterligare kostnader, till exempel varningssymboler, skulpturer och/eller tryckt informationsmaterial. Vi har argumenterat för att dessa åtgärder inte är tillräckliga för att uppnå (2), särskilt inte med avseende på möjligheten att återta bränslet. Därför, menar vi, bör en institution som aktivt kan förvalta, översätta och förmedla handlingar, kunskap och minnen finansieras: en minnesinstitution.
