En stor del av vårt privatliv utspelar sig numera på nätet. Vi mejlar, skickar krypterade meddelanden, scrollar genom flöden skräddarsydda efter våra intressen och pratar i allt högre grad med AI-kompisar som erbjuder vänskap och omsorg. Allt det här äger rum på plattformar ägda av kommersiella aktörer vars affärsmodell bygger på insamling och försäljning av personlig data.
Den digitala privatsfären väcker frågor om makt, integritet och självbestämmande. Ändå saknas ett normativt ramverk för att förstå den som en sammanhållen domän. Politisk teori har ägnat stor uppmärksamhet åt den digitala offentligheten: hur sociala medier påverkar offentlig debatt, yttrandefrihet, och demokratiskt deltagande. Det digitala privatlivet har inte uppmärksammats på samma sätt. Det är anmärkningsvärt, inte minst för att privata rum historiskt har varit en förutsättning för demokratiskt motstånd och politisk organisering.
Vi utvecklar den första normativa teorin om den digitala privatsfären. Vi introducerar begreppet och undersöker tre praktiker: AI-kompanjonskap, krypterad kommunikation och personanpassade flöden. Vi frågar vilka värden som står på spel, vilka normer som bör gälla, och vilka krav som kan ställas på de plattformar som tillhandahåller dem. Syftet är att utveckla principer som klargör vad dessa plattformar är skyldiga sina användare, och vad som krävs för att skydda integritet och handlingsutrymme i det digitala privatlivet.
Frågorna är angelägna bortom akademin. Globalt och inte minst i EU läggs stor energi på att ta fram reglering av AI och digitala plattformar. Projektet bidrar med principer och begrepp som kan ge det arbetet starkare grund.
