Bild från dokumentärfilmen Lyubov - kärlek på ryska

Den värsta lögnen är den dokumentära – vad innebär ett subjektivt dokumentärfilmsspråk i postsanningens tid?

Detta projekt ämnar undersöka hur ett konstnärligt, subjektivt berättande kan utveckla dokumentärfilmen, samt försöka sprida kunskap till miljöer som normalt inte brukar ta del av konstnärlig forskning.

Det  övergripande syftet är att undersöka hur ett konstnärligt berättande, med utgångspunkt i subjektiva perspektiv, kan utveckla dokumentärfilmen. Till grund för undersökningen ligger över 90 timmars intervjumaterial som Staffan Julén under fyra år samlat in tillsammans med Svetlana Aleksijevitj till den gemensamma långfilmen ”LYUBOV – kärlek på ryska” samt dokumentärfilmen av Staffan Julén ”Den värsta lögnen är den dokumentära” om Aleksijevitjs arbetsmetoder och processen bakom långfilmen ”LYUBOV...”.

Projektet ska behandla följande forskningsfrågor:

  • Vilka gestaltningsstrategier använder sig Svetlana Aleksijevitj av när hon skapar konst av ett dokumentärt material och hur kan man överföra dessa strategier till dokumentärfilm?

  • Var ligger sanningen i ett dokumentärt material och hur påverkas den av konstnärens urval, bearbetning och gestaltning?

  • Behöver dokumentärfilmaren/konstnärens roll och ansvar omformuleras i en tid då begrepp som fakta, evidens och sanning är under ständig attack från auktoritära och populistiska krafter?

I detta forskningsprojekt skall långfilmen ”LYUBOV” jämföras med Aleksijevitjs kommande bok på samma tema och analyseras utifrån genrernas och de skapande subjektens förutsättningar. De konstnärliga processerna ska ringas in och verbaliseras. Det är en komplicerad akt att konkretisera en konstnärlig process, som i hög grad är intuitiv och byggd på lång praktisk erfarenhet. Genom att i ”forskningslaboratorier” och öppna seminarier frilägga våra metoder och resultat och bjuda in andra konstnärer och kritiker – från film, teater, konst och litteratur som alla i någon form sysslar med konstnärlig gestaltning utifrån verklighetsbaserat material skall detta projekt skapa en plats där olika perspektiv kan synliggöra den kreativa processen. För att pröva hur konstnärens subjektiva urval och gestaltning påverkar den dokumentära berättelsen kommer ett urval regissörer av olika kön, ålder och etnicitet få tillgång till råmaterialet bakom LYUBOV och klippa sina egna versioner av ett parti i filmen.

Filmen ”LYUBOV – kärlek på ryska” är ett första steg i ett försök att överföra Aleksijevitjs gestaltningsstrategier till dokumentärfilm. I forskningsprojektet skall de  gestaltningsstrategier vi utvecklade i ”LYUBOV” även testas och vidareutvecklas på ett helt nytt material där kärlekstemat fortsatt är ämnet som utforskas under arbetsnamnet ”Kärlek på svenska”. Denna film kommer skildra hur man talar om kärlek i runt om i Sverige idag, inte som en vetenskaplig, komparativ studie av kärleksbegreppet i Sverige/Belarus/Ryssland utan som en vidareutveckling på det polyfona dokumentärfilmsspråk som påbörjades i LYUBOV. Kärlekstemat lämpar sig dessutom väl för en fördjupad studie om subjektiva sanningar eftersom det nästan alltid finns fler än en sanningar i en kärleksberättelse.

Projektet kommer att sprida kunskap och nå ut i miljöer som normalt inte brukar ta del av konstnärlig forskning.

Tidsplan

2018-2020

Projektledare

Staffan Julén Kommunikationschef/Dokumentärfilmsregissör/Producent

Övriga projektmedlemmar

Finansiär

Vetenskapsrådet